Sedan jag på morgonen förtärt litet bröd med vin efter mitt kaffe, vandrade jag ut för att betrakta staden och vände mig genast till det gamla slott på ett högt, hela trakten dominerande berg, som i går aftons då vi hit ankommo genast hade fästat min uppmärksamhet. Det var nu till en stor del förfallet och man tycktes uppe på berget bland dess ruiner börja anlägga någon offentlig promenad, hvilken säkert kommer att ta sig särdeles väl ut. Ty utsigten är mycket vacker och vidsträckt; på ena sidan staden, som dock ej är hvarken stor eller vacker, på andra sidan floden genast derunder och bortom den en lång sträcka af Sevennerna, hvars toppar och hela ås här mer och mer aftaga i höjd. På dessa synas härifrån åtskilliga ruiner. I slottet var en gammal väl bibehållen kyrka; ej särdeles vacker, ej heller innehållande några taflor af värde, men åtskilliga gamla sculptur-arbeten, som för deras ålder och gamla smak förekommo mig roliga. På den stora plan som ligger framför kyrkan, höllo rekryter på att läras exercera. Den trallen gick här ungefär lika som hos oss, dock artigare och hyggligare å lärarens sida. I förening med slottet tycktes stå det gamla, säkert äfven förut förfallna, men 1840 reparerade Palais des papes, hvilket nu begagnades till kasern; så att vår tids påfvevälde här fått sitt säte i de gamla påfvarnes residence. Jag undrade för mig sjelf, när jag inträdde på gården, om lifvet nu var bättre inom dessa murar än förr, och om i allmänhet vår tids soldatvälde är bättre än medeltidens prestvälde. Smuts var här åtminstone tillräckligt i alla vinklar och vrår af den stora byggnaden. Sedan vandrade jag omkring i staden, som öfverallt tycktes mig förfallen och ruskig, en verklig påfve- ooh prest-stad, icke utan litet syskontycke med vårt Borgå. Men trädgårdarne och promenaderna närmast utom staden voro vackra och fruktrika; der stodo ännu orangeträden ute, ehuru man redan längesedan i Paris flyttat in dem. Sidenväfverier och sidentryckerier gingo med vatten från en liten kanal, jag tror den hette Vauclusekanalen, och de stora hjulen voro helt och hållet ute på gatan. Kyrkor finnas här till stor mängd, de flesta mycket gamla och prydda med gamla sculptur- och trädsnitt-arbeten. Folket var redan ansenligt småstadsaktigt — man märkte dem här vara angelägnare och månare om granna och nätta kläder, hvarjemte en större hjertlighet och godhet syntes råda än i Paris. Här hörde jag först den Franska patois; den, liksom nästan alla provinsdialekter, låter trefligare och ej så affekterad som vanligen högspråket. Men jag kunde ej förstå mycket deraf då jag i en bod, der jag köpte ett par skor, hörde tvenne fruntimmer språka med hvarann. Här fanns äfven ett Café de mille colonnes, som jag besökte. Här köpte jag äfven en flöjt. Hvad som mest grämde mig var att jag för sent började tänka på en utfart till Vaucluse, dit jag väl hade hunnit i fall jag genast om morgonen begifvit mig på väg. Mitt uppehåll här öfver ett dygn var på det hela mig ganska kärt, ehuru jag först storligen förargade mig deröfver. Staden har stort historiskt intresse och jag nästan ångrar mig att jag ej köpte den bok, som innehöll beskrifning af påfve-slottet och staden, samt vid ingången till det förra fanns till salu. Sedan jag oupphörligen vandrat omkring från kl. 8 till kl. omkring 3 à 4, och derunder flera gånger korsat de gator som förekommo mig roligast och isynnerhet det rikt försedda frukttorget, begaf jag mig till mitt hotel du bras d'or och bestyrde om mina sakers bringande till den några steg derifrån belägna diligence bureaun; intog sedan en just dugtig måltid, hvarvid jag äfven tyckte mig böra smaka på champagnen här och tog en half butelj. Den smakade mig ej just annorlunda än hemma hos oss, men var jemnt hälften billigare. Angående drickspenningar kom jag litet i delo med garçonen, som dervid uppförde sig högst putslustigt och tyckte sig vara högeligen manquerad; men allt kom dock snart till rätta. Kl. 6 satt jag i diligencen och var på vägen till Marseille. I anseende till natten kunde jag ej se mycket af landet, som dock till det mesta tycktes vara odladt med vinfält. Vädret var vackert, månen lyste liknande Turkiska vapnet, det var mycket stjernklart men särdeles kallt. I Aix höllo vi stilla straxt efter midnatten omkring 10 minuter. Staden tycktes vara vacker men mycket liten, med stora reguliera gator planterade med träd. Kl. 7 på morgonen kommo vi till Marseille och jag hade sålunda färdats genom hela Frankrike nästan i en halfbåge; hela denna resa hade, oberäknadt uppehället, ej kostat mer än från Havre till Rouen 6 francs, derifrån till Paris 10, derifrån till Chalon 40, vidare till Lyon 6, Avignon 15, Marseille 6 1/2 fr., summa 83 1/2 francs. Den öfriga resan hade kostat: från Helsingfors till Travemunde 50, till Lübeck 2, till Hamburg 10, till Havre 75, summa 137 francs.

(Bref till fru Wallin.)

Färden från Paris i diligence var förfärligt tråkig, jag var alldeles råbråkad i hela min kropp då vi måndagsmorgonen den 16 okt. ankommo till Chalon, och genast gingo om bord på ett litet ångfartyg, som med god fart och mycket passagerare gick floden Saône utföre ända till Lyon, dit vi ankommo middagstiden. Vädret var under resan alla dagar fult, så att jag ej kunde se mycket af landet. I Lyon, hvars ena del ligger på en hög sluttning neråt floden Saône och den andra på en trekant som bildas af denna flod och den der med den sammanflytande Rhônefloden, steg jag upp på höjden och hade oaktadt den tjocka luften en vidsträckt utsigt öfver det rika och kuperade landet och staden. Här nödgades jag dröja öfver hela natten; den följande morgonen, som hemtade klar men kall luft med stark och våtkall blåst från Sevennerbergen, for jag åter med en ångbåt i ett litet sällskap den starkt strömmande Rhône utföre och betraktade med stort nöje dess höga vinbesådda stränder, slutande sig i höga toppar, på hvilka i stor mängd voro ruiner af gamla riddarslott. Passerade under vägen flera städer och framkom kl. 5 till Avignon, der jag måste dröja till följande dags afton samma tid. Derunder besåg jag detta gamla påfvenäste, som tycktes vara mycket förfallet. Det gamla påfvepalatset, som blifvit repareradt och kanske omlagadt, är nu en stor kasern, der troligen nu går ej mindre bullersamt till än fordom, öfverhufvud var staden högst intressant, full med gamla kyrkor och trädgårdar med de herrligaste drufvor och pomeranser, samt ett högt brant berg med ett gammalt slott uppå, hörande till påfvarnes gamla palats. Den 18 om aftonen afreste jag åter i den förhatliga diligencen och framkom den 19 om morgonen hit till Marseille, denna troligen största hamn och handelstad i Frankrike, der jag genast samma morgon, då jag gjorde min tour omkring hamnen, hade den sällsamma lyckan att träffa 4 Finska sjökaptener och en hel hop Svenskar, bland de förra en kapten Wiklund från Gamlakarleby, som i söndag går härifrån med sin dugtiga brigg till Konstantinopel. Jag följer med honom dit och derifrån går jag efter några dagars uppehåll till Alexandria, der jag i december månad väntar bref från er. Så har jag nu nästan i en halfcirkel färdats igenom hela Frankrike. Men med fröjd vänder jag det ryggen, för att fara öfver det herrliga, mångbeseglade Medelhafvet och komma till ett folk, kanske svartare i synen, men hvitare i hjertat än jag tyckt mig finna folket här vara. Väl ville jag ännu skrifva mer och jag hade att prata om mer än hälften till så mycket, men det redan digra brefvet förmår mig sluta.

Dagb. Okt. 19.

Vandrade genast ut och ställde min kosa mot hamnen, hvarest alltid i stora sjö- och handelsstäder hela rörelsen concentrerar sig, under det den öfriga delen af staden är nästan öde och tom. Jag vandrade först längs norra sidan af hamnen, som tycktes mig vara den vackrare och större, men såg just inga andra fartyg än Holländska koffar, hvilka urlastade en gräselig mängd af sina läckra ostar uti rännor, som gingo från aktern i land, och andra till största delen obetydligare fartyg. Var sedan inne i fästningen, som ligger på yttersta ändan af denna sida af hamnen, och fick kasta en blick utåt det herrliga Medelhafvet, men blef genast tillsagd af en postande soldat att det ej var tillåtet att gå här omkring. Anblicken af hafvet gjorde mig oändligen godt och gaf mig åter mod och lefnadslust. Jag vandrade tillbaka samma väg och ställde nu min kosa åt andra sidan af hamnen, der jag fann större rörelse och större fartyg, bland hvilkas flaggor jag förgäfves sökte att finna någon Svensk eller Finsk. Till min stora förundran läste jag på en skylt: "Här talas Svenska", bland alla de andra språk, t.ex. Ryska, som på skylten stodo anslagna, såsom talade i den lilla butiken. Men ännu mer stegrades min förundran, då jag litet längre fram läste på en annan skylt prydligt måladt: "Svensk målare" och derunder ännu: "Suomalainen maalari". Jag gick dock ännu ej in, hvarken på det ena eller andra stället, tyckande mig kunna göra det när helst jag ville; utan gick ner åt kajen och hörde tvenne män som talade Svenska. Jag gick genast till dem, tilltalade dem och den ena var kapten And. Wiklund, förande briggen Active från Gamlakarleby, nu efter några dagar färdig att afgå härifrån till Konstantinopel och Odessa. Jag följde med honom på en stund om bord på hans brigg, dit han just ämnade sig då jag höll honom an. Följde honom sedan i land och fann mig snart genom honom i sällskap med 4 Finska sjökaptener, alla från Österbotten, och 6 till 8 Svenska d:o, som alla lågo här med sina fartyg, dels nyss anlända och lossande, dels väntande på att få last och färdiga att afgå, den ena hit den andra dit, några till Amerika, men de flesta till hamnar vid Medelhafvet. Med desse män blef jag nu beständigt tillsammans, åt med dem på ett Svenskt värdshus, hållet af en hitflyttad Svensk enka, och drack med dem kaffe på "Café du commerce", följde dem på börsen och strök omkring med dem hos mäklare. Äfven var jag denna dag hos Ryska konsuln Ebeling, en utmärkt hygglig och human man, som med största beredvillighet åtog sig att framskaffa de saker jag möjligen kunde komma att skicka hem till universitetet från Egypten. På aftonen drucko vi toddy om bord på Active med kapten Malm från Jakobstad. I hamnen träffade jag denna dag en gammal Arab från Tunis, som gick omkring och bjöd ut rosenolja. Jag talade Arabiska med honom och han förstod mig, ehuru hans dialekt var helt olika och svår att förstås af mig. Jag köpte af honom en flaska, sedan jag på de 15 sous han begärde afprutat 5, men när jag kom hem och öppnade den, fann jag att han blott bestrukit det röda pappret, som omslöt korken och som han vid köpet låtit mig lukta på, med rosenolja, men inuti sjelfva flaskan fanns blott lavendelolja. Jag träffade väl honom sedermera alla dagar flere gånger, men påminte honom ej om hans bedrägeri och vi blefvo goda vänner. Åfven några andra Araber och österlänningar såg jag, men gjorde ej deras bekantskap. Blott en mycket gammal, af ålder alldeles krökt Arab talade jag en gång med, men han var alldeles lomhörd. Greker funnos här till stort tal, nästan mer än af andra främmande nationer. De se härdade och dugtiga ut, dock ej alls vackra. Jag hade hela denna dag varit på benen och gått omkring oupphörligen, men dock ej kommit längre än till hamnen och de närmaste gatorna deromkring.

Okt. 20.

Gick omkring i den öfriga staden. Den gamla delen deraf, som ligger norr om hamnen, är trång och uppfylld med smuts mer än jag hittills sett någon annorstädes. Här tycktes egentligen Judar eller deras gelikar drifva handel med gammalt skräp, små klädes- och linnelappar, utslitna kläder och skoplagg, förrostadt jern o.m.d. som ej kan uppräknas, knappt tänkas. Smuts låg omkring husen och smuts tycktes vara inuti dem och smuts rann ner längs de midt på gatan lagda rännstenarne, öfverallt dunstade och luktade smuts och smutsiga voro menniskorna och de öfverallt löpande trasiga barnen. Den nyare delen af staden åter har det storartade, nobla, propra och rika utseende som man träffar öfverallt der handeln drifves i stort och der äkta köpmän finnas. Denna del är byggd i ny smak med breda, stora gator och jemna, goda trottoirer, äfven på flera ställen planterade med alléer; för öfrigt byggnadssättet nobelt. Men ett fint damm flög mycket omkring och besvärade mig. Besåg den protestantiska begrafningsplatsen, som var vacker, rikt planterad med cypresser, hvilka göra sådana ställen så vackra. Men jag har nu mer än förr en viss antipati emot alla begrafningsplatser, och skyndade mig snart härifrån. I staden, liksom i alla jag sett i Frankrike, finnes backar och höjder; de äro ej byggda på jemnslät mark, och detta gör dem för mig åtminstone trefligare. I Marseille finnes i motsats mot Avignon få kyrkor, och de som finnas här äro ej så prydliga, ej så vårdade som i allmänhet annorstädes.

Okt. 21.

Beslöt att följa med Wiklund till Konstantinopel, var hos Ebeling och besörjde mitt pass. Åt middag med mina landsmän efter vanligheten och satt med dem, liksom alla andra dagar, i Svenska målarens butik, resonnerade och drack vin och vatten. Gick upp till den lilla fästningen och kapellet Notre dame de la garde, som ligger på den högsta bergstoppen vid Marseille och dominerar hela omgifningen. Uppstigandet var verkligen mödande, men lättades mycket af den trädgårds nätthet, genom hvilken man kan gå en stor del af vägen. Uppifrån hade man den herrligaste utsigt öfver hafvet och hela trakten omkring staden, som ligger i en däld, omgifven på alla sidor af höga i kägelform sig spetsande berg. Åt alla håll ser man villor anlaggda och uppodlingar gjorda på nakna hällar. Kapellet såg jag ej, emedan man måste ha en kyrkotjenare med sig till gardien; men sedermera hörde jag att man der mycket skall pläga upphänga votivtaflor, föreställande faror och mödor som den undgått, hvilken af tacksamhet helgat dem åt den heliga jungfrun. Man var just nu sysselsatt med arbete för att, tror jag, förstärka murarne till denna lilla "fort." Senare var jag åter med mina landsmän på Café du commerce och drack ett glas toddy; gick bittida hem och mådde ej just fullkomligen väl.

Okt. 22.