Dec. 3.
Mådde ej just väl efter gårdagens kalas, hvarföre jag sof mest hela förmiddagen. Straxt på eftermiddagen kom till oss den Preussiska kaptenen, som låg med sin brigg straxt under oss. Han var något fnuskig och pjunkig, som vanligen hans landsmän, och det var mera tråkigt hela aftonen. Äfven smakade mig hvarken toddyt eller theet eller någonting. Han for dock temmeligen bittida bort och vi lagade oss i god tid till sängs.
Dec. 4.
Foro opp i fult väder på Skutarisidan; gingo genom denna stad, som var nästan litet proprare och snyggare än Stambol, men för öfrigt bestående af dylika trädkojor. Härifrån läto vi sätta oss öfver till Galata, förda af en högst rolig kaikschi, en medelåldrig man med fint grått skägg, hvilken liksom alla Turkar var högst frikostig på sitt Eh, hvarmed Turkarne ofta tyckas föra hela samtal. Sedan vi kommit öfver gingo vi upp till kansliet, för att höra efter posten, som skulle komma med Ryska ångbåten; men den var ännu ej kommen. Grälade sedan en stund med Hyrén i religionssaker, hvari han tyckes vara något vriden; åto sedan middag på vårt vanliga hotel och foro derefter tillbaka om bord efter en högst tråkigt tillbragt dag. Då fingo vi åter en högst rolig roddare, med hvilken vi skrattade mycket. Det var godt att åter komma om bord och få värma sig framför kaminen, ty jag hade frusit hela dagen värre än hemma hos oss.
Dec. 5.
Lågo hela dagen om bord i högst fult väder, så att jag på hela tiden nästan ej alls var uppe på däck. Jag började i dag ett bref hem till Conradi. (Utdrag ur detsamma ofvan; Detta bref är förut tryckt i Helsingfors Tidningar 1844 N:o 15, 17.)
Dec. 6.
Foro upp till staden på Stambolssidan igen och gingo fram ända till bron, som går öfver hamnen; passerade den och hade nu den vackra utsigten af örlogshamnen och det höga land som begränsar den åt NO. Skeppen voro aftacklade till största delen, men sågo dock bättre ut än jag väntat. Sedermera gingo vi upp och jag fick nu höra att ångfartygen i morgon skulle gå till Egypten. Som jag nu egentligen hade ingenting att uträtta här och äfven vädret vaf så fult, att man föga kunde röra sig ute på de smutsiga gatorna, beslöt jag att resa af, hörde mig derföre om hos ångbåtsdirectionen, men uppsköt dock afgörandet till följande dagen. Vi hade vid genomvandringen genom Stambol kommit förbi ett bibliothek, der jag på Arabiska frågade om vi kunde komma in. Med den största välvilja bjöd man oss in, men som jag hade hällor och ej kunde få mina skor af mig, fick det bli om intet. Mannen frågade mig dock på Turkiska, ty han tycktes ej kunna mycket Arabiska, hvad för böcker jag önskade, och då jag i hast först kom på Beidavi och Hariri, ropade han in åt bibliothekarien, som sade att de funnos, men fordrade nödvändigt att vi skulle ta af oss skorna för att slippa in.
Dec. 7.
Vi hade aftonen förut knappt hunnit till sängs, så blåste upp en liten SV kultje. Ankaret lyftades och vi seglade några kabellängder fram, då det åter lugnade af och vi måste låta ankaret gå igen. Men om morgonen blåste upp en friskare NV, hvarföre vi åter gåfvo oss till segels. Nu var afskedets timma. Wiklund var så verkligen hygglig att han ej tog någonting af mig för passagen. Honom, hans treflighet och ovanliga karladuglighet torde jag länge komma att sakna, och aldrig skall jag glömma den. Han satte mig om bord i förbifarten på ett i vägen liggande Svenskt fartyg, derifrån jag med en kaik gick i land. Denne roddare var åter högst treflig; då han hörde mig yttra några Arabiska ord, tog han mig för en Arab, var särdeles belåten, och sade mig i förbifarten namnen på alla hus och ställen äfvensom de Turkiska namnen på allehanda saker; när jag gaf honom en half piaster mer än han begärde, blef han särdeles glad och artig och öfverhopade mig med sina Turkiska artigheter, som han oändligt många gånger upprepade. Sedan gick jag upp, köpte mig ett Turkiskt bälte och en Turkisk väst och besörjde ett och annat, tog billet till ångfartyget &c. Åt sedan middag med Hyrén, som i dag kom ut, och begaf mig redan klockan 3 om bord. Här väntade jag nu, gick omkring och hade oändligen tråkigt ända till kl. 6, då slutligen ankaret lyftades.