April 1.

Sedan jag nu, efter omkring en vecka, kommit mig i ordning i mitt nya qvarter och ändteligen fått mig ett bord att skrifva på, var det första jag började med ett bref till Geitlin, vid hvilket jag satt ända till en stund efter middagen, då jag gick ut till Moski och gjorde några små uppköp och talade med Köhler i kansliet. Satt sedan i Abdolkhaliks bod, dit jag hemtade medicin för hans sjuka syster, hos hvilken jag i går gjort mitt första sjukbesök här. Om aftonen satt hos mig shekh Sha'ravi jemte Abdolkhalik. Med den förre kom jag litet i dispyt om grammatikaliska frågor. Han är väl bevandrad i skolgrammatiken, men känner ej fullkomligt de Arabiska grammaticorum finesser.

April 2.

Gick till kansliet och talade med Köhler, allt om bokaffärer, hvilka aldrig vilja taga slut. Träffade sedan Abdolkhalik, som sökt mig för att hemta mig till sin sjuka syster. Vi gingo dit båda och läto en barberare applicera kopphorn. Hans don voro Europeiska, snäppare med 10 bett, men han tycktes hellre vilja begagna rakknifven. Blod fick han blott ganska litet ut och jag var öfverhufvud ej väl belåten med hans koppning. Patienten var pjåkig och ganska tråkig; blottade sina bröst och magtrakten, utan att låta märka någon sorts blyghet eller försagdhet, men täckte väl sitt ansigte. En annan patient med sjukt öga hade jag äfven fått, som jag lät applicera blodiglar på. Satt en lång stund med Abdolkhaliks bror Abdolkarim i ett café och pratade. Han tycktes vara en högst präktig man. Lät raka mitt hufvud fullkomligen, hvilket var ganska ljufligt. Efter 'asr uppe i shekh Sha'ravis skola och pratade med honom. Om aftonen kom han jemte shekh Ibrahim och Abdolkhalik hit och drack thé; de blefvo sittande till ganska sent.

April 3.

Gick bittida ut och gjorde en färd till de gamla konungarnes grafvar, hvilka stå i öknen mellan sandhöjderna, liksom en liten stad med sina moskéer, minareter och kubbor. Nu håller allt på att gå i ruiner, folk och fä bo i helgedomarne och en af de största moskéerna har pashan tagit till bly- och kul-fabrik. Jag återvände derifrån kort före middagen, särdeles trött af den långa färden och af den heta solen. Satt en stund i Abdolkhaliks bod, men gick snart derifrån jemte honom på sjukbesök till en gammal man, som besvärades af urinstämma. Vi suto en stund hos honom, drucko kaffe, rökte och pratade om hans sjukdom, som jag ansåg ej medföra någon fara och ej behöfva någon behandling. Besvärades hela dagen af en mycket stark hufvudvärk, som fortfor och tilltog ända till maghrib, då jag gjorde en lång promenad omkring Asbukije, der man nu på Koptiska sidan började slå upp tält och gungor för den instundande påsken. Vädret var det härligaste och ljufvaste samt fördref min hufvudvärk. Om aftonen satt i grannbodarne med shekh Ibrahim på hans vanliga plats på den höga mastaben.

April 4.

Gick till Köhler och talade med honom, men ännu var ingenting uträttadt med shekhen, som på några dagar ej hade kommit. Satt sedan i mina grannbodar, pratade och åt en liten frukost i en tobaksbod, hvars ägare är en afjuni, ehuru ännu helt ung och särdeles vacker man. Derefter kommo de upp till mig och blefvo här sittande att röka och dricka kaffe till 'asr. Om aftonen kommo Sha'aravi, Ibrahim och Abdolkhalik hit med en flöjtblåsare, som hela aftonen blåste för oss och hade det felet, som alla musikanter, att han aldrig ville sluta. Han blåste dock väl, den Arabiska flöjten är vacker och behaglig. Vi kommo öfverens om att han alla dagar skulle komma hit och lära mig blåsa för 25 p. i månaden; sedan allt var afslutadt och jag bestämdt undanbett mig att vid slutet ge någon bakhsbish, läste vi alla Elfatheh. De blefvo sittande här ända till midnatt, då jag redan blifvit litet trött.

April 5.

Satt hemma, arbetade hela morgonen med att få ljud i min Arabiska flöjt, utan att lyckas. Shekh Davod, flöjtblåsaren och min lärare på detta instrument, kom längre fram på morgonen hit, och samma försök fortsattes. Slutligen lyckades jag, ehuru tonen blef osäker och blott tillfällig. Efter middagen kom Abdolkhalik och tog mig ut till en promenad med shekh Sha'aravi. Vi gingo ut i trädgården, spatserade, suto i gröngräset och resonnerade, hufvudsakligen om Jilm el ravhani och darb el mendel, hvari shekhen hade en bok med sig. Han sade sig förr hafva ofta öfvat denna konst, men nu på senare tider blott sällan. Det är eget att se med hvilken barnslig enfald han tror på sannfärdigheten af denna konst. Här i trädgården var en ung man, som sedan 10 månader varit sjuk och börjat bli lam på nedra extremiteterna. Vi examinerade honom och ordinerade. Sha'aravi bad honom komma till sig, så skulle han läsa öfver honom och använda darb el menda och öfva sin konst på honom. Vi hade ganska trefligt, ehuru vi hade just ingenting af nöjen i vår mening. Vi skrattade öfver nästan ingenting och fröjdade oss öfver den nu öfverallt uppblomstrande naturen samt den härliga doften, som spridde sig från pomerans- och citron-träd. Aftonen tillbragte jag till största delen i grannbodarne, längsta stunden vid Abdolkhaliks, dit allehanda folk samlades, bland andra en fakir med zummara och gharbol, på hvilken han blåste alldeles förfärligt. Sedan började han drifva gäck med en ditkommen sötsakers-säljare och utvecklade mycken qvickhet och humor. Jag kunde ej rätt väl förstå honom, men alla de närvarande skrattade högt med full hals. Sedan kom Davod dit och blåste på sin flöjt. Enligt vanligheten var församlingen förtjust och ropade efter hvarje rhytm: ja'eini, ja sidi, ja kheir, eller något dylikt, med en förtjusnings-suck.