April 6.

Davod kom och gaf mig min timma; härunder kom Abdolkhalik med Sejid 'Ali och blefvo alla sittande att prata och dricka kaffe tills Davod gick, då samtal om allehanda fördes mellan oss 3, och man slutligen rådgjorde om det sätt, hvarpå 'Ali skulle tjena eller passa upp mig. Han har fordom varit attar eller fastmer essence-fabrikant, förmögen och välmående, nu fakir 'ala bab allah och lefvande på Herrens allgodhet utan någon sysselsättning. Han började redan i dag sin tjenst med att köpa upp allehanda småsaker och sopa hos mig. Det kostade på mig att se det och veta honom förut hafva varit en man med många tjenare. Under kaffedrickande, thédrickande, ätande och prat förflöt tiden ända till efter 'asr, då vi alla gingo ut. Jag blef genast på gatan kallad på sjukbesök till en qvinna, som hade rosen i benet till ganska intensiv grad. Det tycktes vara ett välmående hus, åtminstone var sjelfva byggnaden stor och vacker samt ovanligt snygg. Jag följde med en Sejid Ahmed, en medelålders särdeles vacker man, och sedan oupphörligt på gården och i trapporna ropats destor, såväl af oss inträdande, som af en liten svart träl i huset, emottogos vi i en stor vacker ka'ah, der tre qvinnor suto i en vrå. Vi satte oss der bredvid dem, betraktade det svårt svullna och inflammerade benet samt examinerade den sjuka. I allmänhet tyckas qvinnorna här vara mycket pjåkiga; liksom i allt annat, ville man äfven i detta fall, ehuru sjukdomen förekom nog trängande, uppskjuta med verkställandet af min ordination. Jag trängde dock på dem och förmådde dem lofva att göra något i dag; men jag tror ändock att ingenting blef gjordt.

April 7.

Satt hemma och roade mig åt den bestyrsamme Sejid 'Alis, min nya tjenares, beskäftighet i sin tjenst. Så kom shekh Ibrahim och jag hade knappt hunnit blåsa upp den ännu smått glödande elden för nytt kaffe, då shekh Davod, flöljtblåsaren, kom. Det blef just ingenting af med vår blåsning i dag, och han, liksom alla andra här, tyckes finna sin största njutning i att sitta sysslolös och prata. Ibrahim gick snart bort och Davod tänkte göra detsamma, då Sejid 'Ali kom hem och hemtade med sig allehanda provision; nu fann sig Davod vid att stanna qvar, äta bröd, ost och gurkor, samt begaf sig bort först vid middagstiden. Jag skref litet på fortsättningen af mitt bref till Geitlin och sysslade med allehanda smått till 'asr, då jag gick ner till Abdolkhaliks bod och satt der en stund. Derifrån följdes vi båda åt hem till honom, för att se på hans sjuka syster, hvars tillstånd ansenligen förbättrat sig. Efter maghrib gjorde en tur omkring Azbukijeh för att se på Kopternas högtid och firandet af påsken; men det var just ingenting att se, annat än huru de suto i tält och drucko kaffe och arrak.

April 8.

'Ali hade om morgonen vid kaffekokningen brännt sin turban och berättade sedan för mig, med största allvarsamhet, att Davods öga i går varit vasikh, samt att det var derföre som olyckan händt honom; han tackade dock Herren att det aflupit med så ringa och sade att det var lutf. Härvid berättade han äfven huru hans rasol med sitt svärd fästat en afundandes öga ofvanom mambar i en moské och att man till följe deraf ännu i hvarje moské på detta ställe gör en cirkel, Iskareh. Det runda ögat, ej det aflånga, sade han vara afundsamt. Detta allt berättade han mig, under det han höll på att inröka våra dryckeskärl med rökverk. Längre fram mot middagen skickade jag honom efter Abdolkhalik, med hvilken jag sedan gjorde ett godt mål på kishta, en sorts gräddkaka med honing på och särdeles god. Sedan gingo vi alla tre ut, för att nashim ennesim; ty i dag är den andra nihar shimm ennesim. Den egentliga nesim el'olama var för omkring 20 dagar sedan. Vi gingo utom staden, ville träda in i en trädgård, men blefvo hindrade af sturska soldater, som stodo på vakt och ville bli mutade med pengar för att släppa oss in. De voro såsom alla dylika vakter olidliga och gemena, och jag förmådde mina följare att gå vidare, sedan jag några gånger skrikit åt soldaterna mo'arrasin. Vi inträdde i en annan trädgård och satte oss der på en matta vid ett café. Här var mycket folk församladt, som dels satt och rökte och drack kaffe, under prat och skämt, dels spatserade omkring. Vi gingo dock snart ut till ett öppet grönt fält och lägrade oss under trän, vid brädden af en liten kanal, som under Nilens öfversvämning fylles med vatten, men nu var tom. Här var äfven ett annat sällskap af våra bekanta från Gemelijeh, bestående af kalligrafen Ibrahim effendi jemte några hans gamla goda vänner och tvenne söner. Han sjelf är en högst älskvärd, aktningsvärd man och sådana voro äfven de andra. Vi drucko kaffe med dem, suto i gröngräset och hade ganska trefligt. Vädret var utomordentligt vackert, med en frisk svalkande vind. Flere af oss togo sig äfven en liten lur. Litet efter 'asr begåfvo vi tre oss till staden. Vid maghrib gjorde 'Ali mig ett präktigt mål af en sorts lök-stark sallat och litet kebab och kofteh. Derefter gingo vi till Moski och jag tog litet janinerplåster. Återvända till Abdolkhaliks bod, anträffade vi der Abo khodeh, säckpipsblåsaren. Om honom berättade Abdolkhalik sig hafva hört af en sin vän, att denne hört tjenaren i sejidna Hossein säga, det han (tjenaren) ofta om morgnarne, vid uppläsandet af den under natten stängda moskén och vid inträdandet i Hosseins makam, sett denne Abo khodeh gå ut derifrån. Han vore en veli, som i sin yttre menskliga form satt hela dagen i bozeh och blåste sin säckpipa, samt var en gäck för verlden; men sin natt tillbragte han, utan att sjelf ens veta det, hos Hossein. Han har varit 2 gånger galen och insatt på dårhuset här, samt har allt ännn något fånigt i sitt väsende; för öfrigt en fakir, i ordets bemärkelse af fattig, men kommer alla att skratta, redan öfver sitt löjliga utseende och sitt underliga, starkt dånande skratt. När han var på dårhuset skall han hafva samlat (havvish) mycket pengar af förbigående med sin qvickhet, satt penningarne i en pung, och på ett rep hängt dem under huset; sålunda hade han gömt dem och haft en summa af 150 piaster, då han blifvit utsläppt.

April 9.

Kort före middagen kom shekh Davod hit och gaf mig min lektion. Han börjar redan trötta ut mig litet med sin tröghet och apati. Han är för öfrigt, liksom våra musici, något anspråksfull, utan att äga stora förtjenster eller företräden, och tyckes mest komma hit för att få någon förtäring. Jag kan på intet sätt få honom att brådska eller skynda, utan allt måste gå långsamt och efter hans sätt. När jag blåser något som stöter på vår musik, hör han straxt att det går på frangi och kallar det battal, såsom han äfven kallar min flöjt. Omkring 'asr kom shekh Ibrahim till mig och hemtade några taflor, tagna ur en camera obscura, utgörande allehanda vyer af betydliga städer, såsom Amsterdam, Sevilla &c. Han tycktes väl kunna se dem i perspektiv, med ett öga tillslutet och handen satt framför det andra, såsom synrör. Han är i allmänhet en högst besynnerlig och obegriplig man. Mot maghrib, kort efter det han gått, återkom Davod, sade sig vara hungrig och blef sittande länge. Jag gick in i mitt rum under det 'Ali sade sig gå att hemta bröd, men då han ej återkom så snart, gick Davod bort, sedan han en lång stund sutit ensam och gnolat på sin flöjt, utan att nu mer än någonsin förut, få af mig de vanliga förtjusningsutropen: ja ejni, ja sidi, subhan allah, eller annat dylikt. Om aftonen gick jag med 'Ali till Asbukijeh, tog de småsaker jag vid min flyttning qvarlemnat och besökte dervid Berzin, som var opasslig och nödgades sitta inne; derefter satt Abdolkhalik hos mig och pratade under thé-drickning.

April 10.

'Ali jemte sin lille son, som han haft hit i går, voro mycket sysselsatta och beskäftiga med tvättande, sopande och andra husgöromål. Härunder kom shekh Ibrahim upp till mig, och funderade på några versstumpar, dem han i går kommit på, när han var hos mig. När det i dag blef tal om att han intet göromål hade, yttrade jag att han väl åtminstone för sitt nöje och tidsfördrif torde läsa och studera något; men han svarade att det ej mera fanns några böcker, som han ej kände, liksom han förut yttrat att det ej fanns något land, som han ej besökt, sett och förstått. Den stackaren! Jag gick ut längre fram på förmiddagen, passerade kansliet, talade der med Köhler och begaf mig till Roda, men såsom vanligt hade jag missödet att ej träffa Peterson.