Nu har Khamasin börjat, men med kyla och blåst, så att t.ex. i afton vädret här är såsom en något kylig majafton hos oss. Hittills har jag ej det minsta varit besvärad af Afrikas hetta, ehuru jag utan tvekan utsatt mig för middagssolens badd; jag har befunnit mig oändligen väl i detta klimat och påminner mig ej någonsin eller någorstädes hafva mått bättre. Såsom jag hoppas och ber dig om, går du till min gamla mor och underrättar henne härom, samt att jag för öfrigt är glad och nöjd med min ställning; ehuru ofta tankarne flyga hem till er, isynnerhet under våra högtider, såsom den just nu förflutna påsken, då jag vet att ni under de i lugn utan göromål tillbragta dagarne tanken på mig här vid den gamla Nilen. Af påsken visste jag ej annat, än att i denna vekaleh boende Greker hade mycket nojs för sig och att andra dagen inföll på en liten Arabisk högtid, då alla vandra ut i trädgårdar och på fälten för shamm ennesim. Jag hade äfven, i ett litet sällskap af mina Arabiska vänner, vandrat ut på ett närbeläget vackert fält, inandats en verkeligen ljuf, friskande vind och baft ganska trefligt. Allt håller nu på att grönska, hvetet står i stora ax, i trädgårdarne sprida pomerans- och citron-buskarne sin härligaste väldoft.
Af pesten höres här ingenting, ehuru man för omkring en månad sedan berättade att några fall yppat sig i Alexandria. Nu är dess egentliga tid förbi, så att vi numera ej torde behöfva frukta den här på detta år. Detta bref är sammansatt af små lappar, som jag nedskrifvit än då, än då, under många olika förhållanden och sinnesstämningar; du måste derföre ursäkta lappverket och taga det sådant det kommit. Nu torde jag ej komma att skrifva på någon tid, emedan jag med allvare vill börja arbeta.
Dagb. April 14.
Om morgonen kom shekh Davod och såg ganska ömklig ut; sade sig varit och ännu vara sjuk. Derefter kom Abdolkhalik och såg ännu ömkligare ut. Jag hade i förrgår aftons ordinerat åt hans syster för uthållande stark diarrhé litet opium, och så hade han vräkt i henne omkring 4 gr., hvaraf hon hela gårdagen och allt ännu i dag befunnit sig högst illa, samt nu fått ett anfall af asthma. Längre fram på dagen gick jag med honom att se på henne, men tyckte hennes sjukdom ej vara så farlig som de föregåfvo. Hon är förfärligt pjåkig och tråkig. Medan Abdolkhalik satt här började hans öga klia; för att hjelpa det tvinnade han en liten papperslapp, tog med den tjockt örvax från sitt öra och trillade det in i ögat, sägande sig i 10 år med fördel hafva brukat denna konst. När jag sedan kom ner i hans bod, satt han ömklig och surmulen, med ögat svullet och en stor påse under det. När jag frågade hvarifrån det kommit, fick jag svaret: kidde min allah. Om aftonen gjorde jag en liten tur till Muski, i det allt fortfarande friska, men i mitt tycke särdeles helsosamma vädret, satt en stund hos Abdolkhalik, men följde snart shekh Sha'aravi derifrån och förmådde honom samt hans bror att komma upp till mig. De suto här en stund och drucko kaffe; men shekh Sha'aravi ledsnar nästan ut mig samt förefaller tråkig med sin inbillade lärdom och egenkärlek. Han plågar mig mycket med grammatikaliska frågor i tid och otid.
April 15.
Läste och sysslade hemma ända till närmare 'asr, då jag gick ner och frågade efter Abdolkhaliks syster samt fick det svaret att hon nu var så dålig att ingen hjelp mera behöfdes. Vi gingo dock dit och efter allt som syntes var hon bättre i dag; men hon är förfärligt pjåkig och vill att man ömkar henne. I dag undfägnades hon med trätor och gräl, så väl af sin bror, som sin man, hvilken äfven var tillstädes. Gjorde sedan ett slag omkring Gemelijeh och vid maghrih gick jag till Köhler, der shekh Hamad hade varit. Nu lärer ändteligen bokaffären vara uppgjord och jag i morgon kunna få böckerna mig i handom. Jag kom att sitta der något länge, äfven för att afvänta Ibrahim Dosoki, men han kom ej i dag.
April 16.
Gick till Köhler, dit nu slutligen shekh Hamad hade hemtat böcker, dock ännu ej alla; der räknades och dividerades med honom. Han är en präktig man, en geda' rätt. Senare kom dit Dosoki och gaf Timofejef hans lektion, hvarefter vi pratade till temmeligen sent.
April 17.
Fick bittida besök af shekh Ibrahim, som en lång stund pratade och frågade mig om orsaken till kärlek samt mera dylikt, och läste sedan i en af de böcker jag i går hemtat hem. Middagstiden kom Mohammad, son till kalligrafen Ibrahim effendi, för att gifva mig den första lektionen i kalligrafi. Han är en ung 15-årig gosse, men särdeles väl uppfostrad och välartad. Härefter kom Abdolkhalik och började det gamla krånglet om dabbosen, som han genom mig lemnat åt Murad. Han hade sagt sig erhållit den af mig och ej af honom, samt helt och hållet vägrat dess återgifvande, med mera gemena saker. Jag blef förstämd genom detta samtal om Murad, gick ut till Muski och hemtade min Kamos. Efter maghrib gick jag till Ustad Mahmod, som jag ej sett på lång tid. Han berättade sköna historier om Murad!!