April 23.
Satt hemma ensam, besökt blott af Mohammad effendi middagstiden. Om aftonen åt Abdolkhalik hos mig och en stund derefter gingo vi, 'Ali, jag och hans lille son, till Hossein, der nu åter Delail m.m. lästes och en stor samling folk satt på golfvet i kretsar, samt pratade eller spatserade omkring. Gossar sprungo omkring och lekte, så att det hela nästan hade tycke af en bal eller något dylikt. 'Ali och jag satte oss äfven ner på golfvet en stund, spatserade sedan omkring, voro inne vid kubban, läste fatheh och kysste den &c. Derifrån gingo vi ut, stannade i ett café och hörde en Muhaddit; han berättade någon historia, i hvilken en kristen khavage förekom, hvars språk han härmade med god brytning, till stor förlustelse för det temmeligen stora auditorium.
April 24.
Hade besök af shekh Ibrahim om morgonen och efter middagen af lille Mohammad. Gick ut med 'Ali, satt i ett café och hörde på en muhaddit, shekh Ismains bror, som berättade väl och vackert.
April 26.
Efter middagen tog 'Ali och gick ut i Ibrahim pashas trädgård. Under vägen veko vi in i en stor vacker moské, sultan Moajins, som enligt 'Ali är den vackraste moské här finnes. En viss Ibrahim effendi, som varit dess nadsir, har nemligen reparerat den och gifvit den dess vackra utseende, efter det den varit nästan fullkomligen förstörd. Föga folk var der inne, blott några få, som lågo på golfvet och sofvo. Vi gingo öfverallt omkring och den förekom mig i sanning särdeles vacker och synbarligen ny. Vi vandrade ut genom porten Zueleh och kommo inom förstörda och förfallna qvarter förbi Sejide Zejneb ut i parken. Derifrån begaf jag mig till Roda för att träffa Peterson, men råkade honom ej. Jag vandrade omkring på Roda och fröjdade mig storligen öfver dess sköna läge, vackra anläggning och det särdeles vackra väder, vi hade i dag. Nilen, ehuru ej särdeles bred och delad af öar, tyckes dock vara stor och väldig för sina flacka vidsträckta stränders skull. Jag njöt rätt i dag af frisk luft. Kom hem litet trött, kastade mig på soffan, somnade och vaknade vid midnatt, då jag gick ner för att se hvad som förehades på Molid. Men det var just ingenting särdeles. En procession (ishareh) gjorde man, men den var liten. Denna afton firades till shekh Bejomis ära och var den första på hvilken eleshair börjades.
April 27.
Shekh 'Ali, som min Sejid 'Ali rekommenderat mig till lärare, kom hit och hade pratat en stund då shekh Ibrahim kom. Han började berätta historier om sina färder i Indien och Kina, hvilka han tyckes vara särdeles mån om att alla skola känna. Han berättade huru han i Kalkutta gjort bekantskap med en Engelsk doktor, samt med honom disputerat om odödligheten och uppståndelsen, hvilken han sade Frankerna alldeles förneka. Härvid yttrade de andra att allt hvad Frankerna hade, bestod blott i deras förstånd. Vidare omtalade han, huru han i den Engelska doktorns tub sett berg och sjöar i månen, men förklarat detta sålunda att månans yta var en spegel, i hvilken jorden reflecterades, samt förmått Engelsmannen att gå öfver till och erkänna hans åsigt. Det förekommer mig som om den enkla visdom, han vill lägga i sitt tal och i sina historier, vore sökt och härmad. Han gick snart bort. Shekh 'Ali blef sittande och vi kommo öfverens om att han skulle komma till mig alla dagar vid solens uppgång för att läsa Alfijeh, ehuru jag hade all möda att förmå honom till studerande af denna bok. Han sade nemligen att den var för svår. Han behagade mig öfverhufvud mycket, isynnerhet hans språk och talorgan. Efter maghrib gjorde jag en spatsertur i Asbukijeh och hörde vid min återkomst på en 'Antari med Abdolkhalik; gick sedan med honom till cafét vid Hassanein och hörde på muhadditen, samt derefter på instrumentalister. De voro en flöjt, kanon, 'od och tabl. Musiken var ej utan ett visst behag, dock särdeles enformig i längden, i anseende till den bristande harmonin.
April 28.
Hade besök af shekh Ibrahim, hvars Islam jag för hvarje dag får större anledning att betvifla. Äfven folket här tyckes litet misstänka honom. Satt hemma till 'asr, då jag gick ut och gjorde en liten spatsertur på molid. Efter maghrib gjorde jag en lång promenad med 'Ali omkring Birket el asbukijeh; då vi gingo förbi den långa raden af vackra hus, som vetta dit ut och alla ägas af kristna, sade 'Ali: adi gannat el nosara ghashuma fish lamma imoto i roho gehennem. Vädret var oändligen vackert, med det klaraste månsken och af nordanvind renad luft. När vi kommo tillbaka hörde vi i ett café på shekh Isma'in, som dock tvifvelsutan är den bästa muhaddit här och så uppskattas äfven af folket. Senare gick jag till Hassanein och såg en ashareh, som man i afton gjorde för Mubashir elgamia', åt hvilken denna afton var egnad. Under processionen, hvilken var delad liksom i afdelningar eller chörer, sjöngs hela vägen, den ena chören tagande vid der den andra slöt och liksom svarande hvarandra. Orden voro blott: allahamma salli 'ala sejidna Mohammadin sala ridan. Allt hade dock ett visst religiöst fanatiskt uttryck, isynnerhet då processionen inträdde i kobban. Ty dervid fick sången ett vildare och mera fanatiskt uttryck. Jag gick dock ej in, utan vände om och gick hem.