April 29.

Gick om morgonen ut med 'Ali, vek in i Azhar och vandrade omkring bland shekherna, som hvar och en satt i sin krets af lärjungar och höll sin föreläsning. Der var fullt af sådana kretsar, på gården smärre gossar, inne i moskén fullvuxna. Vi veko derpå in och gjorde vår zijareh i ett litet bönehus för shekh Refa', der en stor hop qvinnor voro församlade. 'Ali underrättade mig, medan vi voro i ett café der bredvid, att största delen af dessa qvinnor voro besatta af någon 'afrit, men om de besökte sin shekh på hans dag, voro de fria från sin plågoande de öfriga dagarne af veckan. De hade nemligen hvar och en sin shekh, som de besökte. Vi vandrade omkring shekhens turba, läste fathe och kysste den på åtskilliga ställen. Vid utgången blefvo vi besvärade af alla slags folk, vattenbärare m.m., som begärde bakhshish. Derefter gingo vi upp i citadellet och vandrade genom divanerna. Folket tycktes ha fritt tillträde öfverallt, äfven till sjelfva pashans divan. Vi kommo hem från vår långa vandring middagstiden, temmeligen trötta och hungriga. Mohammed kom och hemtade nu med sig det färgade papperet, som jag började skrifva på. Äfven hade han med sig lösa blad af en bok, som innehöll allehanda verser, goda mot trolldom, kärlek och allehanda annat ondt. De skulle skrifvas än så, än så, upphängas eller fästas än här, än der, deras kraft var bepröfvad och säker. Mohammed prisade högeligen denna bok och skulle börja skrifva af den. Den hette Khavas elbordeh. Mot aftonen gjorde en spatserfärd till Muski och var inne hos Köhler, der äfven Berczin träffades. Jag spelte med honom ett parti schack. Det är ett tråkigt sällskap. Satt derefter i ett café för att höra shekh Isma'in och vandrade ännu om natten omkring på Molid och kom hem kl. omkring 4. 'Ali hade ej orkat ut i afton, han var alldeles medtagen af morgonpromenaden.

April 30.

Gjorde en promenad i Ghorijeh, satt en stund i cafét i Hassanein, som 'Ali sade vara särdeles mebrokeh och der aldrig en shishe ges eller finnes, emedan den anses for vahish. Sedan gingo vi in i moskén, och hörde några timmar på zikr, som gjordes i dag af Sadati och Bejomi dervisher. De stodo hvar i sin krets framför deras shekh, som satt på sin seggade framför dem. Allt efter som någon af tarikan kom in, gjorde han först en rik'ah eller rättare blott en sugud, kysste shekhens hand och ställde sig sedan i ringen, samt deltog i de andras sång och rörelser. Äfven i dessa zikr iakttogos solo-partier och körer; de voro ej utan en viss storartad effekt. Medan vi hörde derpå kom en fattig fikh, helsade på oss, läste suran Jazin och efter den ännu några små böner, hvarföre han fick 10 fadda, 5 fadda mer än vanligt. Vi gingo hem en stund före middagen och jag blef sittande hemma till maghrib, då jag gick ut med 'Ali, gjorde en tur omkring Azbukijeh och derefter satt med honom en stund i Hassanein, hörande på zikr; vidare ännu en stund hos shekh Ismain i cafét och kom, efter en liten promenad i Gemelijeh, temmeligen sent hem. Onsdagen bör man ej äta mjölk, ty då får man sorg hela veckan; på denna dag bör man äta fisk, som åter ej passar om lördagen. Mjölk på lördagen är deremot mebruk.

Maj 1.

Det var het och qvaf luft i dag, så att 'Ali, som varit ute, kom hem utmattad. Gick ut vid 'asr för att pröfva vädret, men fann det ej så alldeles förskräckligt. Jag vandrade ut genom Bab ennasr i några trädgårdar, der nu snart allehanda frukter börja sticka fram. Trädgårdarne i Alexandria behagade mig dock mera än dessa. Luften var om aftonen alldeles förfärligt trång och qväfvande på de trånga gatorna, det förekom mig liksom jag varit instängd och ej väl kunnat andas. Jag skyndade min gång, men det ökade min värma och min svett. Äfven vid birket var ej i afton samma rena luft som vanligt, deröfver låg liksom en dimma af den osunda luften, och ingen vindfläkt förmärktes. Jag satt en temmeligen lång stund i cafét hos Hanafi; der träffade jag shekh Sha'ravi, gick med honom till Hassanein och hörde på zikr och delail, sittande en stund i ett litet sällskap på golfvet. Derefter följdes vi åt förbi Nahhasin, stannade en stund att höra på instrumentalisterna der, samt slutligen litet hos shekh Isma'in.

Maj 2.

Vaknade upp särdeles trött och var matt hela morgonen. Hela dagen var en tryckande qvaf hetta med stark vind, men het och utan någon friskhet. Jag låg hemma hela dagen och plågades af det äkta khamasin-vädret, oförmögen att göra någonting. Efter maghrib gjorde jag en tur till Asbukijeh, satt hos Hanafi och insöp med djupa andetag samt stor fröjd den friska nordanvind, som blåste upp mot aftonen. Allt folk, äfven bland infödingarne, klagade högeligen öfver hettan och vädret i dag. När jag kommit tillbaka från Asbukijeh, gick jag med 'Ali till Hassanein. Det var nu shekh Geuheris afton och moskén var rikare illuminerad än vanligt; der fanns mycket folk och stor trängsel. 'Esavijeh dervisherne höllo zikr i dag. De äro alla eller åtminstone största delen Maghrabijeh. De hade stora trummor och tympaner, med hvilka de accompagnerade sin sång, som var särdeles vild och rasande. Härunder gjorde de häftiga, hoppande rörelser, sprungo omkring i moskén och förorsakade starka rörelser ibland den talrika folkskaran, som tycktes frukta dem litet. De äro kända för att äta eld, hoppa högt upp mot moskétaket, rycka ner lamporna och äta upp dem, när berserksgången kommer öfver dem. I dag gjordes dock intet sådant. Man tyckes numera blifvit mildare och dylika saker tyckas ej rätt senteras här. De buro sig dock åt nästan som ursinniga. Äfven Sadati dervisherna, som några dagar förut haft sin dag, voro fordomdags kända för att äta ormar och göra andra underverk; men sedan engång en, som ej var Sadati dervish, i sin berserksgång fördristat sig att svälja en orm och dött deraf, har deras shekh numera förbjudit denna föda för alla utan undantag. Vi suto omkring 2 timmar i moskén och gjorde sedan en liten tur omkring Gemelijeh.

Maj 3.

Hade om morgonen besök af shekh Ibrahim och Abdolkhalik, som blefvo sittande ända till middagen. När Ibrahim gått, berättade Abdolkhalik att han var förälskad i en ung man och att det var blott denna kärlek, som höll honom så länge qvar här; han kallade naturligtvis detta shei min allah och honom meskin, samt mente det vara honom omöjligt att besegra denna passion. Straxt efter middagen träffade jag min lille Mohammed, tog honom jemte 2 andra gossar af hans bekanta oeh vandrade med dem ut i några trädgårdar. Vi suto i en bland dessa, drucko kaffe, åto apelsiner och trifdes väl tillsammans. Gossarne här äro välartade och artiga. En bland dem var en Neger från Sa'id och behagade mig mycket. Vi kommo hem något efter 'asr och jag blef ännu stående litet hos Hassan i hans bod; hvarefter jag vandrade omkring i Gemelijeh.