Maj 4.

Gick om morgonen i badstuga med 'Ali. Kort efter det jag kommit hem och just tänkte taga mig en liten lur, kommo Abdolkhalik och Mohammad Sa'odi hit, den senare med sin 'od. De suto till eftermiddagen och åto med mig en lekmeh. Sedan de gått kom shekh Ibrahim, satte sig att läsa i 'Envan elbejan och pratade deremellan om de underverk han sett i Indien, menande att ingen kung eller någon annan kunde komma att se allt det han sett. Han, liksom alla orientaler, är stor egoist och sjelfvis, om han är Mohammedan eller ej. Under tiden kom lille Mohammed elkhattat, men jag hade ingen lust att skrifva i dag, ty jag hade ondt i hufvudet af den starka hettan och den qvafva luften. Efter 'asr rakade en mezzejin mitt hufvud. Efter maghrib gingo 'Ali och jag till Azbukijeh, suto hos Hanafi och svalkade oss i en frisk nordlig vind, som blåste upp. Sedan vandrade vi ännu omkring i Gemelijeh, suto vid ett café och njöto af den härliga aftonluften efter den heta dagen.

Maj 5.

Ämnade mig med 'Ali ut till Sejideh Zejneb, men blef hindrad af shekh Ibrahim, som kom just när vi höllo på att taga på oss. Han blef sittande och efter samtal hit och dit yppade han sin kärlekshistoria för mig. Jag sade honom allt hvad som föll mig in i anledning häraf, menande att det ej höfdes en man o.s.v. Härunder kom Abdolkhalik, 'Ali inträdde äfven till oss; nu först började saken vidt och bredt utläggas och ventileras med den vanliga orientaliska bredheten, samt vidlyftigt upprepande af ett och samma. Jag förundrade mig högeligen öfver ömkligheten och uselheten i deras åsigter. Araben här i Kairo har föga eller intet mera af manlighet, hvarken i sinne eller kropp. De flesta äro sjukliga, ehuru oftast med ett vackert, manligt utseende, och i sitt sinne äro de effeminerade. Jag ledsnade slutligen alldeles vid deras prat och önskade dem bort. När de slutligen gått och jag åter gjorde mig färdig att gå ut, kom Mohammad och gaf mig min skriftimma. Ehuru blott 15 år, är han en af de bästa jag sett här. Men äfven han är krasslig och ömklig till sin kropp. Sedan han gått begaf jag mig utom staden på sandbergen och andades in den friska luft, som från norden kom öfver öknen. Om aftonen gjorde vi en tur omkring Gemelijeh och hörde derefter på shekh Isma'un. Men som der inne i cafét var hett och ohyra, kunde jag ej länge härda ut, utan gick hem.

Maj 6

Gick om morgonen ut med 'Ali, besåg först 2 björnar, som en Turk dresserat och hemtat hit. Den ena dansade samt gjorde allehanda konster efter Turkens sång och tambour de basque. Derefter gjorde vi vår zijaret i sultan Salehs kubba, hvars molid hölls i dag. Hans graf öppnas ej mer än en gång om året, på denna dag. Här var en förskräcklig trängsel af qvinnor, som dels gjorde tavaf omkring den, dels suto rundtomkring i kretsar. På 2 sidor af kubban stå på hvardera sidan 3 ljus, hel och hållna ommurade med gips. Dessa vaxljus skola Frankerna hafva sändt sultanen till present; men när de hitkommit fanns här en man, som genomskådade list i gåfvan och underrättade folket om att ljusen antända skulle sätta hela Kairo i låga samt lägga staden i aska. Man ommurade dem derföre med gips och lät dem stå omkring sultanens graf. Folket förmodar dem vara fulla af krut och bly m.m., så att de ännu aftäckta och antända skulle sätta eld på staden. Derifrån gingo vi till Hassanein, vandrade öfverallt omkring i moskén, betraktade dess sebil jemte annat. Masrs utmärktaste lärda män bildade i dag hvar och en sin läsekrets och gjorde en khatme af Koran. Hvarje shekh hade med sig en liten provision af bönor och andra små förnödenheter, gjorde sitt lilla mål samt drucko kaffe i sin krets. Vi kommo dit något bittida, så att de ännu ej hunnit börja, ty detta sker ej förän efter middagsbönen. Derefter gick jag utom Bab ennasr, gjorde en promenad på bergen och andades den friska ökenluften. Jag återvände dock snart hem, vandrade sedan litet neråt, köpte tobak af shekh Sha'ravis patron och blef inbjuden till honom för att höra på en khatme, som han skulle göra i sitt hus. Jag gick dit upp beledsagad af hans son och fann i rummet ett sällskap af 8 till 10 personer, bland hvilka 4 fikh, som läste Koran. En i sänders af dem läste sin tur, så att han dels sakta, dels halfhögt reciterade, mera liksom för sig sjelf, en lång ramsa; derefter sjöng han med hög stämma en del, så fortfarande, ömsom reciterande, ömsom sjungande, hela sin tur till slutet af sin hazb, då alla fyra jemte flere bland det öfriga sällskapet stämde in i kör. Härefter vidtog en annan af de 4 fikh, reciterade och sjöng sin tur på samma sätt; och så turades oupphörligen emellan de fyra. Härunder pratade och räsonnerade det öfriga sällskapet om hvad som helst, äfven den läsande shekhen deltog, ofta afbrytande sin läsning, i samtalet. Denna lättsinnighet förundrade mig. Men å andra sidan skulle det förekomma mig obegripligt att kunna sitta oafbrutet tyst, uppmärksamt hörande på recitationen af hela Koran. I slutet af hvarje rytm som sjöngs, utropade efter vanligheten åhörarne allah eller allaho akbar, eller något dylikt uttryck af förtjusning. Äfven jag lät undfalla mig dylika utrop, ofta af sannt nöje och fröjd öfver det vackra föredraget. Jag kunde dock ej sitta länge, utan gick ut och gjorde en liten promenad omkring Gemelijeh, ner till sultan Salehs moské. Allt var nu illumineradt och mycket folk var ute, som dels satt i cafén och hörde någon sångare eller muhaddit, dels vandrade omkring. Jag träffade under min vandring silfverspinnaren Mohammad och vandrade litet omkring med honom. Han förefaller mig mycket lismande. Derefter gick jag åter upp och hörde slutet af khatmen. Nu hade en af sällskapet sträckt ut sig på golfvet och somnat. Man var vid suran Mulk och det drog ej länge ut förän man hann till slutet; det sjöngs af alla 4 tillsammans, då de i början af hvar och en bland de sista korta surerna upprepade: la illaha illalallah. Slutet sjöngs med större inspiration och behagade mig särdeles. Härefter reciterades ännu fathe af alla samteliga, vända mot det på väggen målade kibleh, derpå en liten del af suran Bakara samt Elasma eller guds namn, slutligen böner öfver profeten och öfver Sejidna Hossein. Alltsammans var slut kl. 1/2 8 om natten, hvarefter sällskapet skildes åt, utan några vidare ceremonier.

Maj 7.

Satt hemma ända till 'asr, då jag gick ut med Ali och tog mig en promenad omkring Gemelijeh. Men luften var qvaf och tryckande, så att vi snart återvände hem. Efter maghrib gingo vi åter ut. Det var i dag sista dagen af festen och den egentliga molid. I de flesta hus här i trakten och i de största bazarerna var illumination. Man hade stora kronor, negafe, fullsatta med kanadil, upphängda framför portarne eller framför bodarne, som till det mesta voro öppna eller fullpackade med folk, som satt och såg på förbigående samt fröjdade sig öfver illuminationen. Det hela var ej särdeles briljant, men gjorde dock effekt på de smala gatorna. Folk till oändligt stort tal var ute och strök omkring. Vi vandrade af och an i Gemelijeh, Hassanein och Ghorijeh, samt suto i några cafén, hvilket är 'Alis stora och enda nöje. Han klagade att festen detta år var usel, ej såsom förr: folket vore nedstämdt af pashans dsulm och af den allmänt öfverklagade firdeh, pengar funnes ej, modet och lefnadslusten vore qväst. Om aftonen gingo vi in i Hassanein och gjorde vår zijareh. På dagen och tidigare på aftonen hade der varit så fullt af folk, att vi ej velat gå in. Mattorna voro aftagna och golfvet var temmeligen smutsigt af det myckna folket, som i dag gått fram och tillbaka. I söndag skall der skuras, då skall Masrs förnämste män samlas dit, samt hålla det för en ära och barakeh att få sig en slarfva och skura golfvet i kubban.

Maj 8.

Gick med 'Ali utom staden längs vägen, som leder till Shubra, ända till cafét på halfva vägen mellan staden och slottet; vi drucko kaffe der i den vackra trädgården och gingo sedan genom Ahmed bey ettahirs trädgård ner till Nilen. Härvid passerade vi en stor öppen sandplan, som ligger mellan hans slott och Nilstranden. Jag klädde af mig skorna och gick barfotad på den brännheta sanden; fann mig väl mycket besvärad, men härdade dock ut, så väl hettan under mina fotsålor, som hettan af den särdeles starka middagssolen. Simmade i Nilen. Vattnet var halfljumt och jag kände ej det minsta obehag att stiga i floden, ehuru jag ej badat i kallt vatten sedan jag lemnade Paris. Jag tvådde mig med den feta svarta Nilgyttjan och fann badet öfverhufvud särdeles behagligt. Vi gingo derefter tillbaka öfver sandflackan, stannade i ett litet kryphål, der vi förtärde vårt kaffe i sällskap med några Kopter och Turkar, hörande på några historier dem 'Ali berättade till hela sällskapets stora nöje. Ströko så förbi Bolak och öfver fältet mellan denna förstad och sjelfva staden, kommo der in genom Bab elhadid och begåfvo oss hem. Tänkte besöka Prunner, men råkade på vägen vid ett café ut för Mohammad Rosas och satt med honom först en stund vid cafét, gjorde sedan med honom en liten spatsertur och stannade vid 'Abdolkhaliks bod, der vi suto en lång stund jemte 'Abdolkarim samt andra kommande och gående. Shekh Sha'ravi kom äfven och jag följde med honom till Hassanein, der man till godt slut på festen ännu i afton läste delail, gjorde hazb och zikr. Denna afton kallas Lelah jeti meh, såsom stående ensam, utan sammanhang med den egentliga festen. Vi hörde en stund på, gjorde vår zijaret kring Hosseins kubba och gingo bort efter en half timma ungefär.