Hade om morgonen besök af shekh Ibrahim, som dock ej dröjde mer än en liten stund. Gick straxt efter middagen ut till Köhler och Timofejef samt träffade äfven Berzin der. Satt en stund der och hade tråkigt hos Timofejef, som ej tycktes vara vid godt humör. Gick senare på aftonen ner till Azbukijeh, satt ända till 'esha i cafét hos Hanafi och hörde på den Arabiska musiken, som spelade i cafét bredvid. Gick sedan till Prunner, der jag träffade ett sällskap af 5 andra Tyskar. Det var ej utan att jag ju fann nöje i deras sällskap, sedan jag nu på lång tid ej lefvat bland annat än Araber. Tyskarne passa dock bättre för mig än Fransoserna. Följde med Wrede till hans port, för att se hvar han bodde.

Maj 14.

Hade om morgonen besök af shekh Ibrahim, som satt ända tills Mohammed kom middagstiden och gaf mig min skriftimma. Gjorde en tur åt Ghorijeh, satt sedan i bodarne i Gemelijeh, längst hos en 'Attar, som i 10 år tjenat pashan såsom läkare uti Sennar och trakterna deromkring. Han tyckes vara en treflig och präktig man, jag fann mig särdeles väl hos honom i hans bod. Under det jag satt der, kom en man, som handlade med tvål, och skulle köpa ett större parti sådan; det blef ett förfärligt gräl emellan köparen och säljaren förän handeln kunde afgöras. Då jag vandrade till Azbukijeh, träffade jag på vägen en gammal Sherif, som med mild och vänlig stämma gaf mig Selam-helsningen samt började tala med mig. Vi kommo sålunda i samtal och följdes åt ett långt stycke väg. Han förekom mig högst treflig och jag bjöd honom med mig till cafét i Azbukijeh, men han var hindrad att komma och lofvade helsa på mig i morgon i mitt hus. När vi skildes åt, kysste vi hvarandra på axlarne och det var särdeles väl. Kommen till Azbukijeh stannade jag dock ej i cafét, utan vandrade omkring tillbaka till Gemelijeh. Satt till sent på aftonen hos Abdolkhalik i sällskap med hans bror Abdolkarim, hvilken alltid förekommer mig såsom en högst aktningsvärd moslim.

Maj 15.

Under det shekh Ibrahim om morgonen var hos mig, bad lille Mohammad mig komma att se på hans sjuka syster, som nu hela 16 dygn legat i feber. När jag kom ner, väntade mig der hans far och vi följdes alla åt till deras hem. Till min stora tillfredsställelse var den sjuka obeslöjad, der hon låg på golfvet, omgifven af en hel skara käringar. Hennes sjukdom var ett vackert exemplar af typhus abdominalis, här kallad nosheh. Jag sade mig vilja gifva medicin åt henne, sedan jag först ordinerat, hvad jag tyckte vara nödigt. Men Ibrahim effendi tyckte att medicin kanske ej skulle göra något gagn, att pengar skulle slösas förgäfves, men att han skulle skaffa blodiglar och senapsdegar samt applicera dem. Underlig är i sanning den liknöjdhet och den fruktan för kostnad, som man här hyser, äfven när det kanske går på lifvet. Alla tillfråga läkaren för den obetydligaste åkomma och perqvestionera honom om sjukdomen, men ingen eller få göra som han säger. Middagstiden gick jag ned och pratade litet i bodarne, samt begaf mig sedan till Moski, för att träffa Wrede, men råkade honom sofvande; hvarföre jag återvände hem, gjorde en spatsertur i Gemelijeh med Mohammad agha och satt med honom i ett café, nära det ställe der Kairos hasshashin pläga församlas. Träffade i hörncafét Mohammad Rosas och shekh Mahbob. Vi satte oss vid dem och 'Ali började nu åter, Gud vet för huru mångte gången, berättelsen om vår färd till pyramiderna, med den vanliga breda och långa omständligheten i de obetydligaste saker. Man berättade äfven åtskilliga underliga saker om shekh Ibrahim, såsom att han ej skulle bedja mer än två rik'ah om dagen, att han vore gift med en ginnijeh, att han vore en zufi m.m. underligt. När jag gått förbi tobakshandlaren Hassan, hade han sagt sig, jemte några andra, i afton ämna sig upp till mig och derföre bett mig vänta dem efter 'esha. Jag gick således hem och snart kom ett sällskap af 9 personer, upp. Hassan sjöng och Mohammad slog 'od; men det var dock öfverhufvud mera tråkigt och tyst, kanske emedan sällskapet ej passade rätt tillsammans. Efter en stund gingo några bort och det blef nu litet lifligare, under det de betraktade mitt kirurgiska bestick. Härunder dräpte vi en skorpion, som kom framkrypande på golfvet. De qvarblifna af sällskapet stannade till omkring midnatt; jag hade sålunda händelsevis firat Sofiedagen, min systers namnsdag.

Maj 16.

Hade besök af shekh Ibrahim, med hvilken det gamla älsklings samtalsämnet afhandlades, om det förderf eller fesad som råder i Masr och bland dess folk. Gjorde middagstiden en tur i Khan khalili, för att se på bazaren, som i dag var obetydlig. Sedan jag väl hunnit hem och tagit mig en liten lur, i anseende till den starka hettan, som under promenaden medtagit mina krafter, kom Mohammad hit. Af honom erfor jag att man gjort med hans syster ingenting af det jag ordinerat, emedan hon på intet vilkor gått in derpå. Under det vi suto och skrefvo, kommo Köhler och Berzin på ett kort besök till mig. Kort före maghrib begaf jag mig med 'Ali utom staden till shekh Demerdash, i hvars omkring kubban byggda moské hans lärjungar församlas hvarje natt mellan thorsdagen och fredagen att hålla zikr. Demerdash var son till en sultan och sherif under Kaid beys tid; han hade, jemte två andra, Gulshari och Shahin, gifvit sig ut på färder samt kommit i trakten af Kairo. Här grepo dem sultan Kaid beys Memluker, förde dem inför sultanen och i hans tjenst. De höllo bön hela natten och hela dagen gjorde de tjenst inför sultanen, som häröfver förundrad vände talet till Demerdash med orden: sen demir sen ja dash? d.v.s. är du jern eller sten? Häraf hans binamn Demerdash, det egentliga var Mohammad. Sultanen var nöjd med dem, gaf dem alla förnödenheter och lät dem sitta i ro. När sultanen sedermera begaf sig till Medina och upptäckte en list, som 8 kristna hade uppgjort för att stiga ner i Mohammads graf och föra bort profeten, ville han (för att försäkra sig om att ingen skada skett inuti sjelfva grafven) skicka någon ditin och frågade sin omgifning hvem som ville åtaga sig detta värf; då erbjöd sig Demerdash dertill, ehuru sultanen satt honom det vilkor före, att han skulle dödas genast efter återkomsten derifrån. Han steg således ner i grafven, träffade der profeten sittande och läsande (ty han lefver ännu i sin graf), blef på det bästa emottagen och anbefalld att efter sin uppstigning begifva sig till Khovaresm till Dada 'Omar, betrakta hans moské samt återvända till Kairo, för att der bygga en fullkomligen dylik. Under Demerdashs besök i profetens graf hade emellertid sultanen slumrat litet in samt i en dröm sett profeten komma och förbjuda honom att döda Demerdash. Denne uppfyllde sedermera profetens befallning och byggde den ännu stående, efter honom uppkallade moskén, omkring 1/3 timmas väg utanför Kairo åt norra sidan. Bland alla tariker, som här finnas, är enligt 'Ali (som hör till den) tarikat-Demerdash den förnämsta. Han berättade mig många underverk och keramot om sin shekh, samt att han flere gånger sett honom i drömmen. De hafva vissa hemlighetsfulla ord, hvilka de på sitt radband måste säga vissa hundrade gånger hvarje maghrib och suleh; om de för någon oinvigd yppa dessa, dö de omedelbart samma natt. Genast utanför staden är en kubbe upprest för hans träl (tjenare), som ledsagar de besökande till shekhen Ghafarhom. Vi anlände en stund efter maghrib och satte oss uppe på Sutuh i ett stort sällskap af allehanda folk, hörande till tarikan. Sedan gingo vi ner i moskén, gjorde vår vodo, vår maghrib-bön och omedelbart derpå 'asha-bön, i stort sällskap och med Imam. Derefter gingo vi åter upp, satte oss i en khulveh, tillhörande en af 'Alis vänner shekh Soleiman, åto med honom samt drucko kaffe och thé. Han komplimenterade mycket och sade att stor barakeh vederfors dem genom min närvaro. De berättade att en bland Demerdashs keramot var den, att ofelbart hvarje fredags natt någon ny person, som förr ej gjort zijareh här, kom till för att bivista högtidligheten, och denna natt var det jag. Under det vi suto, utropades till mahjah och shekhens telamids församlades. Denna mahjah börjades med suran tabaraka och bestod för öfrigt af flera surer ur Koran samt åtskilliga ceremonier, hvilka jag uppifrån betraktade från ginah. Den räckte närmare midnatt, då, shekh Esseggadeh på en stund aflägsnade sig och begaf sig hem. Vi lade oss att hvila på sutuhen under bar himmel och jag sof godt nog, under det folket nere i moskén höll zikr hela natten, ända till morgonen.

Maj 17.

Vi stego upp vid adan, drucko kaffe, mornade oss och höllo sedan morgonbön, dock ej med församlingen, utan hvar för sig. Vid solens uppgång begåfvo vi oss på väg hem, öfver besådda och härliga fält, från hvilka nu i morgonstunden en ljuflig doft uppsteg. Hemma sof jag en stor del af dagen, till ersättning för den genomvakade natten. Efter maghrib gjorde jag en spatsertur i Azbukijeh, men i afton hade ingen nordlig vind blåst upp, så att äfven om qvällen ingen svalkning kom efter den heta dagen. På gatorna var en instängd, qvaf och gemen luft. Vid hemkomsten satt jag i Hassans bod jemte Sa'odi och Abdolkhalik till ganska sent; man pratade mycket om shekh Ibrahim, som de kallade Nosrani, Frang och Jehodi m.fl. förevitelser. Man hade aldrig sett honom hålla bön eller annat sådant, och man tycktes vilja ge mig vinkar att undvika hans sällskap.

Maj 18.