Är hvarje Svensk då en barbar?
WÄINÄMÖINEN.
Törhända ej; men dem från Finland drifva,
Det är vår rätt, det är vår pligt.
Den känsla Riddarn väckt, du bör ej insteg gifva
Uti din själ, mitt barn, det är af vigt.
EMOINA.
Hulda far, förlåt mitt svaga hjerta,
Som förgäfves lyssnar till din röst.
Det är något, både fröjd och smärta,
Ljuft och sorgligt, som bor i mitt bröst,
O! det är, liksom på rosen-skyar,
Han, den ädle, höjdes för min syn.
Denna syn hvar morgon sig förnyar,
Sjunker, tårfylld, ned på aftonskyn.
WÄINÄMÖINEN.
Allt irrsken sjunker så tillbaka.
Din bädd är färdig, hvila der.
(Visar den färdige mossbädden.)
EMOINA.
Hvar hvilar du?