De kallas hämd dessa straffande toner.
Snart eller sent uti våldsmaktens spår
Gjuta de kraft i förtryckta nationer:
Allt som den Gamle på strängarna slår.
Hvarifrån fick menniskan sitt välde öfver djuren?
Från den ton som tankans krafter sänkte till naturen.
Hvarifrån kom ungdomskänslan, kärleken och våren?
Från den ton som lifvets glädje alstrar uti spåren.
Hvarifrån få sanningarna, dygderna sin dyrkan?
Från den ton som lifvets värde gjöt i mannastyrkan.
Hvarifrån kom visheten, som ålderdomen stöder?
Från den ton der lifvets frukt mot vinterdrifvan glöder.
Herrskaren, sitter på klippiga stolen;
Verldsödets harpa invid honom står.
Lifvet upprinner, och upp ljungar solen:
Allt som den Gamle på strängarna slår.
CHOR af Wäinämöinens folk.
På dessa sånger, som känslorna röra,
Svaren, J Christne; Soini, låt höra.
PATER ANTON.
Alla väsens vårdare och far,
Från hvars tanke evigheten strålar!
Stoftets son den thron förgäfves målar,
Som du i ljusets ursprung har.