Åt Sverges Kung vid Sverges fana
Går eden från ett troget land.
Hans bud må oss till äran mana;
Vår frihet vårdas af hans hand.
WÄINÄMÖINEN, utbrister.
Du ensam, Turilas!
RIDDAR CARL.
Han? Ledarn af en liga?
(till någre)
Dock — fören honom hit. Må straffets lagar tiga
På denna högtidsstund, då, christendomens namn
Upplåter allmän brödrafamn.
JOUKAVAINEN, till Wäinämöinen.
Hvi står du dyster, stum? — Ser du ej fosterlandet
Fritt och förädladt? — Tröstad blif
Af vissheten derom. Gå, stärk föreningsbandet,
Din dotters hand åt Riddarn gif.
Du låfvat genom den belöna
Den tappraste, den ädlaste. Välan,
Mitt anspråk upphör nu. Med denne Riddersman
Ej någon täfla djerfs. Må hon hans dar försköna.
RIDDAR CARL, till Joukavainen.