(Fonden har emellertid mer och mer börjat blifva upplyst af ett tilltagande sken, som tillkännagifver en i nejden varande stor eldsvåda. Wäinämöinen blifvande det varse)
Ha, Joukavainen du är der!
Af flammorna färgas den sjudande forssen,
(hastar opp på en hög sten)
Se, kyrkan så hög i den brinnande byn,
Med lågor som fladdra kring glimmande korssen.
De svigta! — De ramla! — Dråpliga syn! —
(Med utrop)
Folk, Gudarna vakna! —
(Hastar af scenen.)
SJETTE SCENEN.
EMOINA, ensam.
(Störtar opp ur bädden vid Wäinämöinens utrop.)