Från branten der jag lärde echo
Att genljuda min Soinas namn
Men alla drömda bilder veko
För verkligheten i dess famn.
J, ljufva minnen af det flydda,
Den åldrige J lifven än
Se, min Emoina, denna hydda!
Hör, åt din mor jag reste den!
Du hör mig ej. Med drömmen som dig dårar,
Mig anar att din själ är åter sysselsatt.
EMOINA, liksom uppvaknande.
Natt är omkring min syn, och kring mitt hjerta, natt.
WÄINÄMÖINEN.
En bättre dag som gryr skall klarna opp de tårar,
Hvari, en töcknig stund, dig sänkt
Den Svenske Riddersman, som kom så oförtänkt
Upp mot min tillflygtsort, att mina fjät förfölja.
EMOINA
Hans bild mitt hjerta söker dölja.