Trumpnare än någonsin lunkade Lars denna dag vid hans sida på sin rödbruna, långmanade skinnmärr, hvilken genom sitt egensinniga uppförande tycktes vilja visa att hon delade sin herres uppfattning om världens uselhet. Så hade Lars ridit hela förmiddagen, då Svenske, ihågkommande äfventyret under resan från Åbo, frågade honom, om icke månskiftet ännu vore öfver, så att han kunde få veta orsaken till det galna upptåget, hvilket han hoppades icke skulle förnyas.
»Hans nåd har, raggen ta mig, skäl och räson att vara ond på mig», sade Lars och syntes för ovanlighetens skull bli smått förlägen. »Men för tunnor attan gråkattor såg jag henne icke så tydligt framför mig som jag nu ser hans nåd där han rider.»
Så red han åter en stund utan att säga något. När äfven Svenske teg, återtog han efter en stund:
»Det kändes ackurat som om ett hvasst isstycke snuddat förbi anletet. Så började mitt hufvud värka, som om jag skulle ha logerat där en hel division fyrverkare, så att jag icke visste mera hvad jag var än krypet i kungens hårpiska.»
»Ja, jag kunde nog se det, käre Lars», sade Svenske, skrattande åt hans öppenhjärtiga bekännelse, »men någon hvitklädd flicka, som du pratade om, har jag däremot icke sett, sedan vi lämnade Åbo. Alla kvinnfolken äro här antingen blå eller röda.»
»För raggen i våld, skämta ej om sån’a ting. Det kan vara rätt så nog att jag såg henne skymta mellan träden – men hans nåd är för resten intet söndagsbarn.»
Svenske var icke själf fullkomligt fri från tidehvarfvets tro på syner och spöken och det låg också en viss tvekan i rösten, då han svarade Lars:
»Lägg emellertid bort sådant där löst prat och ställ icke till någon ny hetsjakt. Hästarna få nog svårt ändå att gå fram på de här usla vägarna.»
»Hans nåd har, för böfveln i våld, rätt», sade Lars undfallande, »men jag har nu i flere dagar känt mig så orolig till temperamentet. Nu har den där maran visat sig två gånger och gamle Lars får väl snart slå den stora chamaden, kan jag tro.»
»Hvad är det som gör dig så orolig? Du har ju allt hvad du behöfver. Med tillräcklig föda och rent samvete behöfver man hvarken rädas för troll eller spöken. Hvar var du, innan du kom i min fars tjänst, eftersom du nu för tiden finner allt så dåligt?»