»Är Henrik redan här?»
»Åh, han har nog väntat en god timme, kan jag tro.»
»Nå, då får jag väl låta min fordran vara ogulden än så länge», sade Svenske med resignerad min, i det han lät Ulrika passera.
De kommo öfverens nu att Svenske skulle låta henne få kunskap om befrielseplanerna, som voro i görningen. Själf måste han vara mycket försiktig, men med Henrik såsom mellanhand vore det lätt nog. Lyckades det dem att försätta generalen i frihet, hoppades han att det icke längre skulle blifva svårt att af hennes föräldrar vinna den gunst hon ej hade något emot att med deras samtycke lämna.
XXI.
Senare på aftonen gick Svenske med hastiga steg öfver Järntorget. Då och då såg han sig om, liksom han fruktat att någon skulle följa efter honom.
Genom långstrimmiga moln silade månen ett sparsamt skimmer öfver staden. Djup skymning rådde därför i de trånga gränderna.