De, som voro mest intresserade af att få närmare reda på den unge mannens stånd och villkor, voro naturligtvis själfva deltagarne i slagsmålet. Meijersdorff och Laforme ansträngde alla sina krafter för att i tysthet utforska hans närmare omständigheter. Meijersdorff därför att han kände ett okufligt begär att snart få förnya fäktlektionen, och Laforme därför att han nu fått något att tänka på och något nytt att tala om.
Men deras möda var länge fåfäng. Någon patrull hade aldrig hörts af. Ropet därom hade, såsom läsaren redan känner, endast varit falskt alarm. Då de åter infunnit sig hos mäster Lafont, var den unge mannen försvunnen och Bisot hade endast omtalat för dem, att den, som de sökte, i vredesmod och under flere hotelser mot Meijersdorff aflägsnat sig uppåt Västerlånggatan. På intet af de mera anständiga värdshusen, som Laforme uttryckte sig, hade han tagit kvarter.
På aftonen samma dag som tilldragelsen egt rum sutto nu i Kungsträdgården nämnda båda vänner och samtalade om de ansträngningar som de för denna sak underkastat sig.
»Det var min olycka», sade Meijersdorff, »att vi voro på ett offentligt ställe; annars skulle jag, parbleu, expedierat honom flux, så att vi icke behöft bråka våra hjärnor för hans skull!»
»Hans långa bonde till följeslagare var, ma foi superbe; – hörde mon frère hvad han sade åt mig?»
»Nej, jag såg icke att ni voro i något samtal.»
»Jo, det var just som vi kommo ut på gatan. – Jag skrattade åt hans skor med de stora remmarna uti – ha, ha, ha! Då hördes något, – alldeles som när man hårdt gnider tvänne murkna trän mot hvarandra: ’Jag bär mitt hår sådant det är, utan att mjöla det fullt eller binda upp det bakom öronen’, hväste han så att alla månglerskorna hörde det. ’Tar rent lintyg när jag behöfver och icke blott för syns skull. Brukar skor, som täcka mina fötter och äro stadiga och starka att gå på – och hvad stekspettet angår, har jag satt sådana kramsfåglar som munsjör på det förr en gång’.»
»Nå, du gaf honom väl med flatan, sedan ni kommit ett stycke uppåt Österlånggatan?»
»Tyvärr gick tillfället mig ur händerna. Jag träffade mäster Lafont på vägen och kunde icke underlåta att gifva honom en duktig étude för hans sätt att instufva gens de qualité i ett kaffehus. Det blir ju en veritabel ölkrog. Hur litet folk förstår att lefva i detta landet!»
»Hvilken åtskillnad mellan våra värdshus och dem i Paris!» sade Meijersdorff, i det han blåste dammet från sina manschetter och varsamt skrufvade hatten något mera på sned.