Praetor.
Nu narra the migh vpp i mund,
Men iagh skal löna tigh strax på stund.
På tin wälplägning som tu böd,
Jagh stod therföre bleek och rödh.
Til Tinget skolen i reesa,
Om tu wilt pipa eller wreesa.
Ther skal iagh lära tigh forstå,
Hwad thet heter at Fougden slå.
Nimmerg.
Käre Husbonde skonar oss båda,
Ty thet hände vthaf en slump och wåda,
Eder rygg skola wij wäl läkia och smöria,
Med en Bock och Oxe först at böria.
Ehuru Tubbe och Nimmergodt snart härpå fängslas af Praetors tjenare ("Fougdekarar") Dromo[299] och Smelring, upphöra de likväl icke med sitt satiriska gyckel. Men sedan de af sina grannar fått låna penningar, dem de aldrig lofva återbetala, (Fac. Interc. V) samt förslöst dem "vppå ööl, wijn, toback", faller deras mod då de se fogden återkomma:
Nimmerg.
See nu kommer Fougden manstarck och wreed,
Til Böneboken tu nu tigh bereed.
Tubbe.
Wij loffwa och liugha såsom wij äre waan,
Å Herre Gudh giffwe Böffwelen haan.
Men nu hjelpte icke mera de af Tubbe afsides erbjudna mutorna, helst
Praetor, varnad af sin erfarenhet, svarade honom: