Ihesus cantet: mandatum novum etc. et dicat. (Joh. 33, 34.)
Ich wil uch geben ein nuwe gebot, daz ir nit brechent dorch keine not, ir sollent einander lieb han, rehte als ich uch han gedan.
Tunc praecingens se linteo et apprehensâ pelvi cum aquâ lavet pedes singulorum et cum pervenerit ad Petrum, cantet Petrus: non lavabis, et dicat (Joh. 13, 6-9.)
Herre meister, ez sal nit sin, daz dü waschest die vüze min.
Reepondet Ihesus cantant: si non lavero tibi etc. et dicat.
Lezest du dir die vüze nit waschen hie zü dirre zit, so inhast du sicherlich kein deil an mime rich.
Respondet Petrue cantans: domine, non tantum pedes etc. et dicat.
Herre, die rede sai nit sin, wasche nit alleine die vüze min, wasche mir daz heubet und auch die haut, e ich so dure worde gepant.
Post lotionem resedeant, cantat: scitis quid fecerim [dicat Ihesus] (Joh. 13, 12-15.) o.s.v.[70]
Förestående utdrag är ur det icke mindre än trettonhundra fyrtio verser långa skådespelet "Leben Jesu".[71] Detta berör allt det hufvudsakliga af Kristi offentliga uppträdande, ifrån hans dop till hans uppståndelse. Inga rimmade latinska verser, såsom i många andra skådespel, utan blott kyrkohymner eller bibelord förekomma i detta i allvarlig kyrkostil hållna stycke, som dessutom uti bemödandet att jemförelsevis strängt hålla sig till dogmerna röjer en författare af det andliga ståndet. Ehuru det tyska språket i detta skådespel finnes genomgående infördt, är dock spelordningen, såsom äfven föregående profstycke utvisar, antydd på latin, äfvensom den latinska kyrkotexten på många etållen angifven.[72] Orden "dicat" och "cantet", som på många ställen förekomma, tillkännagifva, att kyrkotexterna och hymnerna sjöngos, men parafrasen på modersmålet blott lästes. Men att ingå uti närmare detaljer af detta skådespels innehåll, förbjuder ej mindre utrymmet än planen för denna afhandling. Må här blott tilläggas, att författarne till de så kallade mysterierna i allmänhet icke förtjena all den ringaktning, de särdeles i slutet af det föregående och början af det närvarande århundradet fått röna. Ty de ådagalägga stundom en stor skicklighet uti att sammanställa evangelisternas berättelser i ett organiskt sammanhang, hvilket bevises äfven af sistnämnda skådespels anordning.[73] Mone säger om de forntyska skådespelen: "Manche derselben haben eine tief gedachte Gruppirung der Personen und ihrer Geschihten, und fassen die innern Beziehungen des geschichtlichen Zusammenhangs in so gedankenvoller Betrachtung auf, dass sie auch in dieser Hinsicht ihren alten Namen Mysterien verdienen".[74]