— Aldrig för sent att få höra sanningen, förklarade fru P. och gaf sin motståndarinna en anonym kyss med den hviftande parasollen.
— Väck ej björnen, fru Patapon! varnade magister Bläckstadius i det han tog på sig den grå paletån och räknade bröstkaramellerna, som lågo i bröstfickan — och när ni härnäst råkar ut för små stötestenar, så låtsa inte om dem, det är som vän i huset jag ger er detta råd.
— Undan för undan, skall man genera mig, brummade fru P., men vänta bara, när jag kommer åter på egen botten, så ska ni få betalt lika mot lika och jag vill icke ge ett tioöre åt den döfve och dufvan om icke två unga löjtnanter, som fordom varit mina hyresgäster, skola göra mig en vänskapstjenst och ge er hälften hvar hvad ni behöfva.
— Det skadar inte att försöka, inföll mamsell G., men jag tror att en sådan hyresgäst och husegare som ni, icke bli så särdeles farliga.
— Nå, när damerna föra krig, då komma alltid vi till korta, det är lika så säkert som att när man inte har möbler, man ingenting har att sitta på, invände majoren; men enär jag fruktar att, om ni fortfarande skola leka hund och katt, vi slutligen få skåda en ny upplaga af hin ondes niècer, så vågar jag föreslå att ni förenen er med den elaka husbonden, ett namn, som jag fått genom ett fruntimmers hat, och bedjen morbror Pehr, att han ger oss en skildring af sin resa öfver land och haf.
— En kris kan inte slutas bättre, stammade Finke, i det han torkade lorgnetten, och om vi icke göra vår vän för mycket påhäng eller förorsaka honom, liksom nervösa fruar, ett svettbad, så äro vi idel öra ända tills dagen gryr.
— Kors ett så’nt spektakel det göres af min resa, inföll morbror P.; sannerligen sätter inte beskrifningen deraf mig i lika stor förlägenhet som en äkta man på glödande kol eller rättare som de båda döfva, bjudna på ett föredrag, och vore jag inte älskare af familjelif, så gjorde jag bestämdt resan utföre och skyndade att hos Angelika Rosendoft undgå det öde, som hotar mig.
— Att furstinnan af hönsgården skulle bli förtjust öfver visiten, yttrade mamsell Garibaldi, det tar jag för gifvet, men nog blefve det att hoppa ur askan i elden; härvid förde hon med mycket behag trollfingrarne under gubbens haka och lade qvinnans sanna styrka i en så hänförande dager, att gubben började vackla.
— Det är farligt för gubbar att komma i er närhet, märker jag, svarade morbror P., i det han ordnade den hvita halsduken, och jag ser ingen annan utväg för att ej göra mig skyldig till konsten att misshaga, än att föredraga några scener ur lifvets skola. Jag ber er dock på förhand ursäkta om de ej bli lika anslående som en fattig ung mans äfventyr eller så omvexlande som Herr Larssons resa till landtbruksmötet, ty, ser ni, jag kan ej, i likhet med s. k. hedersmän, finna något nöje uti att hålla en föreläsning, på hvilken, för att ta några exempel, din nästas hustru, den gifte mannen i staden och på landet eller i allmänhet våra vänner häcklas och förtalas; det har tvärtom varit hos mig en ärlig sträfvan att såsom sanningsvännen troget återgifva spegelbilden, den må vara god eller dålig. Och nu till min resa! Som ni vet, drog jag hemifrån tidigt på morgonen den 1:ste Maj, icke så alldeles fri från ... ja, det är detsamma, det är en hemlighet på samma gång som ett minne af Walborgsmessoaftonen, vid hvilket tillfälle man kunde säga om mig att han ser för djupt i glaset ... ja, det är inte värdt att ni vilja urskulda mig, ty vi äro alla lika hvad svagheten för trollflaskan och dess innehåll angår. Alltnog, med min gamla hatt nedtryckt i pannan och vägvisaren för resande i Sverige i bröstfickan, rullade jag i väg uti emigrantens resvagn med Peder Rank och hans fästmö på framsätet och utan ett äfventyr, ty att jag såg ett slagsmål mellan två vänner, och en rock i grund förstöras, räknar jag icke dit — anlände jag till närmaste jernvägsstation. I första klassens väntningssal hade jag nöjet sammanträffa med kusin Pettersson, som nyss ditkommit från ett frieri i Vestergötland och liksom jag ämnade sig till hufvudstaden. Oaktadt han är jemnårig med mig, har han ännu inte ett grått hårstrå, medgif att det är en lyckans gåfva, och ser lika välmående ut som en konung med oinskränkt apanage, som sultan i Marocko. Om man vill eller inte så måste man prata och då, som ni vet, jag känner till politiken jag, så afhandlade vi först dagens händelser och sedan hans giftermål på gamla dagar, hvilket är bygdt derpå, att kärleken kommer sedan, emedan flickan håller af min vän löjtnanten och endast ger vika för penningen. Jag har dock den tron, att det kommer att ge honom anledning att spela en svartsjuk tok eller också får han fresta på en kurs i toffeltaktiken, sköna utsigter i sanning, men hvad har min son på galejan att göra? Emellertid ska det vara ungdomskärlek med i spelet, egentligen till flickans mor, af hvilken hon är det lefvande porträttet och hellre än att för evigt se i hvarandra förmyndare och myndling föredrar man att som Adam och Eva ingå ett äkta förbund. Jag tror att Lucie får rätt, att det är ett vågadt frieri och förställning den egentliga vinsten. Pettersson var emellertid förbåldt intagen i sin lilla Bertha och påstod sig haft mer än en sömnlös natt sedan han skildes vid henne; nåja, det är ju som sig bör, allt för damerna heter det ju, jag kan dock icke annat än le åt dessa kärlekens blindbockar, som synas glömt exemplet af Josef i Egypten.