Herr Schüler visade tydligt att han icke var nöjd med svaret och lika tydligt, att han själv kände sig brydd. Han strök sig med handen upprepade gånger över ansiktet. Plötsligt gick han på tåspetsarna bort till domaren och viskade honom något i örat. Domaren spratt till och blickade häpen upp på herr Schüler. Därpå nickade han och sade, i det han åter vände sig mot vittnet:
Ni ska inte kringgå frågan! Var ni ensam i ert hem?
Fru Maturin svarade hastigt och en smula sluddrande:
Hansi Hinz var hos mig.
Den anklagade smålog halvt förbluffad, halvt medlidsam. Det föreföll honom som om orden fladdrat fram genom tystnaden likt ostadigt vinglande, svarta små fjärilar.
Herr Schüler fortsatte:
Kan ni erinra er, vid vilken tid er man lämnade gården?
Fru Maturin hade emellertid återfått sitt lugn och svarade alltjämt vänd mot domaren, högt och tydligt:
Han for med femtåget.
Och när infann sig den anklagade?