Hans straff blev kort; halvtannat år efter domen dog han.
Då Casimir Brut slutade, var prästen alltjämt späckad med frågor, men förvaltaren ursäktade sig som hastigast och återvände till sina räkenskaper. Prästen gick nu lös på den stackars Faber, lämnade ingenting hederligt kvar hos honom utan menade, att han varit en uräkta spetsbov och väl värd sitt öde. Damerna Willman togo honom däremot ganska varmt i försvar, så att det ville synas som om den stackaren ännu efter döden behållit något av sitt kvinnotycke. Lotten beundrade hans ståndaktiga kärlek till en enda kvinna, doktor Karolina prisade hans hjälpsamhet och ridderlighet mot kvinnor i trångmål, Betty förvånade sig över hans förmåga att på ett stillsamt sätt klara sig bland så många fruntimmer, och Lizzy sa:
Jag fick det intrycket att han måste ha varit en ståtlig och bra pojke och inte så olik herr Brut själv. Jag är verkligen ledsen, att han inte kan tåla mig.
Ledsamma erfarenheter ha gjort honom till kvinnohatare, förklarade
Betty.
Det ser nästan så ut, inföll doktor Karolina med betydelsefull skärpa.
Och under dessa repliker betraktade damerna oavvänt fru Olga, som satt där i sin vita klänning och såg ut som om hon måste svälja någonting bittert.
Fröken Alexander viskade till generalagenten:
Om jag inte misstar mig, är lilla hennes nåd nära gråten. Jag vågar förutspå, att saken blir ännu sorgligare än jag först tänkt mig.
Spå vad ni vill, kära människa, mumlade generalagenten och drog sig skyggt åt sidan. Men lämna mig i fred; jag har haft nog av olyckor.
Mina damer, fortsatte han vändande sig till de övriga. Här har talats mycket om kärlek och förvisso förljuvar den livet och gör det värt att leva, på samma gång som den trasslar till det och åstadkommer många obehag och onödiga utgifter. Men det finns också utgifter som man aldrig behöver ångra. Det kommer en tid, mina damer, då kärleken inte längre har någonting att säga. Vänskapen inte heller. De stora, vittfamnande intressena falla från själen, som grenarna från en gammal tall. Trohet blir ett tomt ord, framgång meningslös, glädje hån. Livet blir grått som dimma. Minnena plåga. Kroppen njuter av intet; själen slutes långsamt i mörker. All visdom förlorar sin sälta. Och tiden blir lång. Men har man då, mina damer—och även herr kyrkoherden kan tänka på saken, ty det finns många olika prislägen—har man då en liten konstgjord, sjungande fågel—