Jag tänker, att tante Sara betackar sig.
Ja, visst betackar hon sig! skreko damerna Theander i livlig kör. För mig? sporde prästen och betraktade sin slitna kaftan.
En änkling och präst, sa fröken Alexander, är som en ryttare utan häst.
Så oanständigt! skrek yngsta damen Theander men ångrade sig och påstod att hon tänkt på någonting annat. Prästen slog sig ned bredvid tante Sara och såg ganska snopen ut. Den gamla rördes till medlidande, klappade honom på handen och sa:
Ja, ja, kära kyrkoherden, vem vet vad jag hade sagt, om jag varit tjugufem år yngre.
Jaså! inföll fru Olga förbittrad. Vill du nu påstå, att du också varit giftassjuk? Du! Som inte vågat se på en karl genom sotat glas—
Jag? fräste tante Sara och riste på huvudet med de lilafärgade banden.
Nej nu går det för långt! Vågar jag inte se på en karl?
Och hon höll andan och spände ögonen i prästen.
Äldsta damen Theander jublade:
Se på Sara! Så kavat!