Jag vred mig i ångest men behärskade mig; och rätt vad det var, fick jag en god idé. Jag sa:
Kära mor, när du talade med mäklaren om mina förmögenhetsvillkor, hur stor årlig inkomst nämnde du då?
Hon svarade: Ett tusen gulden.
Jag sa:
Det år sant att jag förtjänat sjuhundra gulden i år, men varför skulle jag inte nästa år förtjäna det dubbla eller mera? Om du hade nämnt en högre siffra, så hade mäklaren gjort sig mera besvär och kanske funnit ett bättre gifte.
När min mor det hörde, rodnade hon ända upp till hårfästet, och jag trodde att hon skulle ge mig en örfil. Men hon svalde sin vrede och muttrade:
Har du någon gång rätt, din odåga, så ska du ha rätt. Jag går genast tillbaka till den skälmen.
Hon återvände alltså till mäklaren och efter vad hon sedan berättade, hade hon sagt:
Kära vän, när jag talade om min sons förmögenhetsvillkor, hur stor årlig inkomst nämnde jag då?
Men han var henne för slug och svarade: