Olle var hennes smeknamn, ett påhitt av Jan-Petter.
Du är rå! sa fru Olga.
Ja, medgav han, det är jag, men det ska bli en ändring. Jag har haft en gemen dröm—
Han stirrade ned i backen, rynkade pannan och gjorde en min som om han svalt ricinolja.
Om mig? frågade Brita, tog polkagrisen ur mun.
Nej, inte om dig. Det sa jag för att retas. Jag drömde om ett annat kvinns. Det var inte någon av er. Jag tror inte, att jag kände henne. Vi gingo på myren och kommo till Spillebobrunn. Vi stodo alldeles vid vasskanten och gnabbades lite. Rätt vad det var, ville hon knuffa mig i brunn. Jaså du, sa jag, tog henne i håret och böjde henne bakåt. Jag tänkte att jag skulle kyssa henne på halsen; men i stället tog jag upp min jaktkniv och skar av henne strupen—
Å hu! skreko damerna. Å hu, vad du är rå!
Han hörde dem knappt; drömmen satt ännu kvar i honom. Han knep hårt ihop ögonen och hela kroppen riste av vämjelse. Han mumlade:
Jag blev alldeles blodig. Ända upp i ansiktet—
Plötsligt ropade Brita: