Där kommer Casimir Brut!
Ludwig hoppade in i rummet. I Casimir Bruts närvaro uppförde han sig alltid som en ung gentleman och tillät sig inga pojkstreck. Han hyste en fanatisk tillgivenhet för schweizaren, delvis beroende på den omständigheten, att Casimir var den ende, som grundligt agat honom.
Förvaltaren kom från parken och gick tvärsöver gårdsplanen mot högra flygeln. I ena handen höll han sin ridkäpp, i den andra någonting som liknade en rödprickig snusnäsduk. När nu damerna och Ludwig i korus ropade: Gomorron Casimir! Gomorron Brut! Gomorron förvaltaren! knycklade han hastigt ihop näsduken och stoppade den i fickan. Han lyfte lite på mössan och fortsatte sin väg. Fru Olga hejdade honom.
Brut! ropade hon. Har ni sett till Bollan?
Han stannade men vände sig inte om. Fru Olga fortfor:
Jag skickade ut henne ett ärende och vips kom en av era torvupptagare och la beslag på henne. Där ser ni!
Han vände sig långsamt om, tog några steg mot huvudbyggnaden, stannade.
Hur vet hennes nåd, att det var en torvupptagare?
Det vet jag inte, svarade fru Olga, men jag antar det. I alla händelser var det inte någon av gårdens folk.
Hur dags ungefär var det? frågade förvaltaren. Fru Olga smålog. Ungefär!
Hon svarade: