Hon sträckte på halsen och ropade:
Herr Brut! Herr Brut! Har ni funnit henne?
Casimir Brut kom från åkern och gick tvärs genom parken. Vid fröken Alexanders rop ryckte han till, stannade för ett ögonblick, skakade på huvudet och fortsatte i ökad takt. Fröken Alexander följde honom med blicken, så länge han var inom synhåll. Och hon vände sig till generalagenten, sägande:
Medgiv att samvetet är en besynnerlig inrättning! Somliga anse, att samvetet är rädsla för straff, men det tror jag inte mycket på. Snarare är det rädsla att undgå upptäckt. Tron på sanningens helgd är den mest outrotbara tro eller övertro, människan äger. Om hon uppfört sig mindre passande och nödgas ljuga med munnen, försöker hon tala sanning med ögonen eller ansiktsfärgen eller hon bekänner den i förtäckta ordalag eller hittar på ett teckenspråk. Ty fram ska den och samvetet är ingenting annat än rädslan att den inte ska komma fram. Om herr generalagenten haft den saken klar för sig, skulle ni hört och sett många bekännelser här i dag. Men herr Bruts bekännelse kommer nog under dagens lopp och då ska ni passa på!
Vad har då hänt? skrek generalagenten och spärrade upp ögonen alldeles som flickorna Willman.
Efter vad jag kan förstå, svarade fröken Alexander, så har herr Brut slagit ihjäl den stackars flickan. I hastigt mod naturligtvis. Jag antar, att han älskade henne passionerat. Jag passade på och språkade litet med hennes kamrater och fick veta, att hon på sista tiden skaffat sig en fästman bland torvupptagarna. Antagligen var det honom hon mötte i morse och antagligen har förvaltaren överraskat dem i skogen. Fästmannen tog till flykten och lämnade flickan ensam med den rasande människan. Prästens barn såg dem brottas. Om han sedan sköt henne eller på annat sätt bragte henne om livet, det törs jag inte säga. Men det kommer nog snart i dagen. Och vad säger herr generalagenten nu?
Jag säger, svarade generalagenten, att ni är en ryslig människa! Hur vet ni allt det här?
Fröken Alexander log vemodigt.
Vissa människor ha en skarp blick och en snabb uppfattning i fråga om olyckor. De bli uppövade i barndomen. Och nu hoppas jag att herr generalagenten inte skyller mig för vidskepelse, då jag säger, att jag för olycka med mig?
Men den upprörde gamle mannen svarade: