"Du må dämma giftet, lindra kval som brinna, skydda makens skuldra huldt mot nattlig nordan; — den i makan möter trogen tröstarinna, nås ej mer af nöden, känner intet kval."
Än i dag hon dämmer giftets flod som flyter; ungdom, fägring flykta, — gärna hon dem gifver. Trösten aldrig tryter, ej sin tro hon bryter, intill skymning skådas uti gudars sal!
Köbenhavn, 1893.
La Gioconda.
Lionardo sjunger:
"Du ser, hur i skilda koppar jag blandar på hundrade sätt de färger, hvars skiftande droppar grupperas på min palett.
Se'n skimra de dunkelt klara på taflan i mörkt och grant, — och taflan är färger bara; — så ser det ju ut, — icke sant?
Och dock, du vackra Gioconda, min tafla är mer än så: min tafla är ett Golconda af aningar om oss två.
Nu ställer jag dig en fråga, som plågat mig mången stund: ditt ögas gäckande låga, din gåtfullt leende mund,
de äro dock färger bara och skimrande penseldrag, som skola i bild förklara din andes lefvande jag.