då vill jag sitta på skärets strand och lyssna till vågens saga, och lyssna utan att hoppas, och minnas utan att klaga.
När alla klockor klämtat tolf.
När alla klockor klämtat tolf och det är tyst i natten, och månens stråle dallrar klar på vikens lugna vatten, när öfver min verandas golf blott vindar sväfva svala, och endast minnet dröjer kvar, vid hvilket jag kan tala,
då vill jag kalla fram din bild ur minnets dolda riken, då vill jag ändtligt gråta ut och nämna mig besviken, — då tar en vind min klagan mild och strör den ut kring fjärden, när midnattsklockan klämtat slut och det är tyst i världen.
Från en ångbåtsresa.
Sorgset trotsiga svall, som svinner bortom synrandens fjärran blå, likt min tanke du slutligt hinner hemmets flyende kust ändå!
Svarta rök, som i ringlar dröjer högt i himmelens klara blå, likt en viftande duk du röjer, hvad i fjärran jag tänker på!
Klaga ej.
Klaga ej att lifvet svek dina bästa drömmar; — gläds att aldrig drömmens lek bands af lifvets tömmar!
Klaga ej att drömmen svann, då den glödde skärast; — gläds att du i drömmen vann allt, som blef dig kärast!