Blott engång skall du älska.
Blott engång skall du älska, om rätt du sjunga vill; de starke och de trogne, dem hörer sången till.
Blott engång skall du älska, om rätt du sjunga vill, — ty troheten och sången, de höra sorgen till.
Blott engång skall du älska.
Jag är så rädd att skada dina vingar.
Jag är så rädd att skada dina vingar, du vinterns vackra, hvita, hvita flinga! Min andning kunde smälta dina vingar, min varma ande kunde död dig bringa,
du vinterns vackra, hvita, hvita flinga! — jag ville ha' dig hel och hvit och fager, — så stjärhefager, som du nyss fått svinga från sky till jord i solljus vinterdager.
Jag är så rädd att skada dina vingar.
Till ———.
Rår lutan för, då du på gyckel falskt den rör, att fult och skärande hon klingar? — och tror du väl, musik kan ljuda ur min själ, då själf du den till missljud tvingar?