Till en fröken.
Här ser du mitt sjuka hjärta! Jag lägger det för din fot, väl kryddadt med vackra känslors gråtlockande pepparrot.
Kanhända tåras ditt öga allt af den rotens kraft; då tror jag, att för min smärta du värkliga tårar haft,
och drömmer, att ljusare öden dock le min kärlek mot, och glömmer, att tårarna komma af rifven pepparrot.
Sorg och trösf.
Sången är af sorg upprunnen, men af sång är glädje vunnen.
På fältet en vårens blomma slog upp sitt öga så gladt, och oskuldens fägring prydde dess doftande purpurskatt.
Af solens varmaste strålar hon drack, utaf sällhet tjust, och tänkte: "hur skön är världen, hur allting är gladt och ljust!"
Men just när hon drömde som gladast, så kom där en fläkt från nord, som röfvade kronans vällukt och nedbröt stängeln till jord.
Men så snart något skönt i världen förhärjadt och vissnadt fans, uppträder en skald på dess aska med lyra och lagerkrans,