och måste man äfven gråta, då det sköna i världen dör, så får man till tröst beskratta de dikter, som skalden gör.
Resignation.
När hvarje timme flätar en vidja i min korg, då är det bäst att hålla tand för tunga; — det är för svårt att rimma på "smärta" och på "sorg", och inga glädjevisor vill jag sjunga.
Ty aldrig kan jag stämma min sträng till muntra slag, om ingen flicka lyssnar, när jag diktar; jag får väl söka lefva förutan flickor, jag, och tiga blott, när lefnadsmodet sviktar.
Nej, bäst är det jag hänger mitt strängaspel på vägg och mina dikters slott i spillror krossar, och söker bli förnuftig och lägga mig till skägg och plugga skick och vett i lata gossar.
Hexan.
En hexa instämd blifvit för höga rådets rätt; att hon sin själ förskrifvit bevisas klart och lätt.
"Hon bygger kasteller och städer i luften, det leda skam; hon klär sig i gyllne kläder, fast hon är fattigmans barn;
"hon vet att folk förblända och synas fager och skön; hon söker synen förvända på kvinnornas hela kön."
Och hexan allt bekände, till bålet man henne drog, och bödeln brasan tände, och lågan mot himlen slog.