Hennes blickar voro så varma, så tungt hennes smärtas stön, — jag bad om nåd för den arma, men fick ett gapskratt till lön.
På höga rådets estrader man skänkte det föga vigt, jag själf var ju hexans fader, och hexan var min dikt.
Det skönas begrepp.
Du satt och fållade sakta på näsdukshörnet en flik, jag läste högt ur en lunta "Det skönas metafysik."
Hvad Vischer och Ruge förklarat, det stod där i tydligt prent; där kommo i ändlösa banor "Idée" och "Begriff" och "Moment".
När se'n vi slutat kapitlet, min hjärna surrade kring: af alla de många begreppen begrep jag ingenting.
Jag stödde hufvu't mot armen, som låg på ditt arbetsbord, och frågte i full förtviflan: "Förstod du ett endaste ord?"
— Du svarade ej; — kring läppen ett leende lekte blott; ditt vackra öga, det lyste så själfullt och himmelsblått;
jag lyfte mitt värkande hufvud och såg i din blick en stund, — och strax begrep jag alla det skönas "moment" i grund.
Matematikerns kärleksförklaring.