Fru Brehm blev länge sittande i tankar, ännu sedan tant Marie hade gått och lagt sig och allt var tyst i huset. Gång efter annan hörde hon Märta vända sig i sin säng. Alltså låg hon fortfarande vaken.
Fru Brehm gick in till henne, satte sig hos henne och strök hennes hår.
— Märta — lilla Märta — —
Och slutligen böjde hon sig ned och viskade lågt:
— Säg, Märta — vet du vem tant Marie är?
Märta stirrade på modern med stora, förskrämda ögon. Vad var detta, vad skulle nu komma?
Men fru Brehm mötte lugn hennes blick i mörkret. — Hon är din mormor, sade hon enkelt och blitt.
Tomas drev länge omkring, och då han gått sig trött, gick han upp på Anglais.
— Se, Gabriel, god afton — —
Mortimer satt ensam i ett soffhörn med ett viskyglas och en tidning framför sig. Han makade åt sig, och Tomas slog sig ner.