Han fick ett hastigt intryck av att Mortimer såg äldre ut än då han såg honom sist.
— Så, du har slagit dig lös och lämnat din hustru ensam, vad säger hon om det?
— Hon är inte ensam. Det sitter en tant hemma och håller henne sällskap... En svartklädd tant.
Tomas beställde en visky.
— Jag har inte sett till dig på länge, sade Mortimer.
— Jag sökte dig häromdagen, men det var ingen hemma.
— Så, då var det troligen i förrgår. Min hustru kände en kraftig lust att gå på Södra teatern i förrgår, hon förebrådde mig att vi inte hade varit där på fem år. Nå, så kommo vi dit... Pjäsen var dum, men moralisk.
— Vad hette den?
— Det minns jag inte. Man får se en rätt vacker äktenskapsbryterska springa omkring i korsetten, en äldre borgare, som inte är hennes man, hoppa på ett ben i skjortärmarna och en yngre herre komma utrusande ur ett alldeles mörkt sidorum med hatten på huvudet och fracken i handen, medan den svartsjuke äkta mannen springer omkring och skjuter med revolver på allesammans. Piff, paff!
— Är det moraliskt?