— Nej, se Gabriel... Är din fru med?
— Ja, hon sitter därborta.
Gabriel Mortimer var en kusin till hans mor; fru Weber var född Mortimer. Han var en man på närmare fyrtio år och aktuarie i ett ämbetsverk. Han hade ett par gråblå ögon med en vilande, nästan stickande blick i ett något frostbitet ansikte med stora, markerade drag. Han var klädd i frack och svart halsduk.
Mortimer hade trots den stora skillnaden i ålder fattat ett slags vänskap för Tomas.
— God afton, herr aktuarie, god afton, herr Weber, fy fan vad här är hett...
Det var en något skallig herre med ett tenoraktigt utseende.
— Jag har ätit middag ute med en försäkringsdirektör och en artist, och sedan ha vi suttit i Berns, berättade han utan något försök till motivering.
Tomas såg sig om efter Hall, men han hade nyss gått ut för att röka en cigarrett.
— Jaså, svarade Mortimer vänligt intresserad. Ja, i Berns kan man ha rätt trevligt. När jag var där sist, det är inte så nyligen, sprang det en råtta över foten på mig, och två andra uppträdde på något avstånd.
Den flintskallige herrn skrattade generat. Tomas avlägsnade sig under förevändning att han skulle hälsa på fru Mortimer. Han fann henne inbegripen i ett livligt samtal med en äldre svartklädd tant angående intubikaffe, troligen med anledning av annonsen på ridån.