Modern blev lugnare, då hon hörde att Mortimers varit med.
Hon beredde sig att gå in.
— Är pappa hemma? frågade Tomas.
— Ja, nej, han är inte hemkommen ännu, men jag går in och lägger mig ändå, det är bara för dig jag har varit orolig. God natt. Å Tomas, du är för ung att vara så mycket ute!
Hon strök honom förvirrat, nästan förläget över kinden med den lediga vänstra handen och gick in.
[III]
Tomas var utan pengar.
Han hade gjort ett något för raskt slut på dem han fått av fadern efter sin examen, och han vågade icke genast bedja honom om mera. Fadern hade dessutom på sista tiden låtit en smula reserverad, när det blev tal om pengar. Han spelade mycket och förlorade oftast, ehuru han icke ville erkänna det; hans slätrakade, barnafromma ansikte lyste alltid av den vinnande partens stilla lycka.
Om han skulle vända sig till modern? Det vore endast att göra henne onödiga bekymmer.
Icke kunde man heller gå med tom portmonnä under dessa skimrande vårdagar. Tomas lånade trettio kronor av Hall.