Därefter tog hon fram en bricka och ett par glas. De åto bakelser och drucko vin och satte sig i soffan för att läsa i ”Nio små negrers underbara äventyr”. Den var icke lång; de läste igenom hela boken tillsammans på fem minuter och hade mycket roligt.
Sedan sutto de tysta och sågo på varandra. De sågo på varandra så länge, att det slutade med en lång kyss.
Genom det öppna sängkammarfönstret hördes ett barns sång från någon av de små våningarna åt gårdsidan. Det var en liten flickas gälla röst, och hon sjöng på någon självgjord barnmelodi.
Pappa är inte hemma,
mamma har gått på torget,
vad ska vi göra...
Och det blev åter tyst.
Tomas slog i det sista av vinet, och de drucko ur. Vinresterna tindrade dunkelröda på bottnarna av de slipade glasen.
— Tänker du på mig ibland, när du är ensam? viskade Märta. Jag tänker ofta på dig.
Han lekte förvirrat med hennes urkedja.