— Om kvällarna, när vi ro ut på sjön, fortsatte hon. Och om nätterna, när jag ligger vaken.
Hon hade en tår i ögat. Hon lindade sakta bägge armarna om hans hals och kysste honom på håret.
Gång på gång kysste hon honom på håret — på tinningen — på ögonlocken.
Tomas blundade och frös. Han visste icke var han befann sig. Drömde han, eller var han vaken — — Det skimrade för hans ögon och susade för hans öron. Han gömde huvudet vid hennes bröst, och hans armar knöto sig krampaktigt hårt om hennes midja.
Hon sökte förgäves resa sig och vrida sig lös ur hans famntag.
— Nej, Tomas — vi måste gå — klockan är visst mycket —
Tomas släppte henne icke. Han var het av vinet och vild av hennes smekningar. Hon slöt ögonen och sjönk tillbaka med en frossbrytning, och han tog henne stormande, övermodigt, nästan med våld.
......
Pappa är inte hemma,
mamma har gått på torget —