......
Vinresterna glödde i glasen.
Märta höll en kudde för ansiktet och snyftade sakta.
— Gå! viskade hon bönfallande. Gå, gå!
Tomas sökte trösta henne, lugna henne.
— Förlåt, sade han gång på gång och smekte hennes hand. Men hon stammade endast åter och åter detta ”gå, gå!” Det var som om hon hade glömt alla andra ord.
Tomas gick.
Märta stod framför spegeln.
Var hon densamma som förut? Eller hade hon blivit en annan?
— — Och i kväll skulle hon dansa kring majstången med de andra — med syskonen — —