Hon drev av och an i rummen.
Hur mycket kunde klockan vara? Fyra går båten.
Märta hade kommit ut i jungfrukammaren. På väggen fanns en liten hylla av kartonnage, på vilken stod broderat med kornblått silke: Livets Ord. Hyllan var full av små röda, blåa, gula och gröna papperslappar.
Märta tog en röd lapp. Hon rullade upp den och läste: Herren ser dina vägar.
I gårdsvåningarna var det tyst. Den lilla flickan hade slutat att sjunga. Märta gick in i sängkammaren, stängde fönstret och rullade ner gardinen. Därefter gick hon in i förmaket för att lägga överdraget på soffan.
Grisen och trumpeten lågo undanslängda i ett hörn.
Plötsligt måste hon småle för sig själv. Hon hade kommit att tänka på alla de tanter med nickande spetsmössor, som så många gånger suttit uppradade i denna soffa...
I nästa ögonblick kastade hon sig framstupa mot en kudde och föll i en våldsam gråt, som skakade hela hennes späda kropp.
Tomas stannade mitt på kyrkogården.
Vart skulle han gå?