Vad kunde hon ha att säga honom? Låg det några nya sorger, låg det kanske någon olycka gömd och väntade på honom i detta lilla oskyldiga vita kuvert?
Han bröt upp det och läste.
”Tomas! Möt mig i morgon på Döbelnsgatan klockan halv sex. Jag har något att säga dig.”
Det var allt vad som stod där. Det var daterat dagen förut.
Klockan fattades tio minuter i halv sex. Han tog hatt och käpp och sprang utför trapporna.
Vad ville hon säga honom?
Han tog närmaste vägen ner över Humlegården.
Vid Linnés staty hälsade han vördnadsfullt på pastor Caldén, som försjunken i betraktelser gick av och an mellan blomstergrupperna, och vars kalla och stränga drag lyste förmildrade och liksom utjämnade i eftermiddagssolens fred.
Han hade varit Tomas’ kristendomslärare i skolan. Då han såg honom gå förbi och hälsa, tog han honom vänligt i handen och började fråga honom om hans studier och planer för framtiden. Efter ett par tänkvärda ord om läkarkallet drog han Tomas med sig fram till den närmaste blomstergruppen, och ett par minuter stod han tankfull utan att säga något.
Tomas stod som på nålar. Märta kanske redan väntade honom... Skulle det bli något om Gud i naturen?