— Inte Qvast. Han reste i förgår kväll västerut för att samla material till sitt nya social-geografiska arbete om karusellernas placering på Finlands marknadsplatser.
— Ja, jag råkade honom i går morse kl. 7 på Himmelviks station, just när jag steg på Helsingforståget, inföll Bergdahl.
— Så-å, du har varit bortrest, det visste jag inte.
— Ja, jag for ett slag af och an till Himmelvik för att skörda mina päron. Gissa, huru många kappar jag fick? Jag reste lördag kväll och kom tillbaka i går med 11.15 tåget och hann inte ens äta frukost för att inte komma för sent till biblioteket.
— Bergdahl, du är och förblir mönstret för en plikttrogen amanuens.
Skål!
De tre herrarna saluterade hvarandra med sina glas.
— Melón, fortsatte därpå Söderholm, — ännu en indiskret fråga: skildes
Eva Limburg och du som vänner eller som fiender?
— Som de bästa vänner och kamrater; upplösningen var den fridsammaste och naturligaste man kan tänka sig — utan en skymt af tragik…
— Tack. Och ännu en sak: du har väl inte händelsevis den förfalskade biljetten på dig? Skönt! Vill du låna mig den för ett par dagar?
— Med största nöje. Jag antog att du ville ha den, och därför tog jag den med.