— Jag väntar på att någonting skall inträffa, svarade Söderholm med ett undertryckt leende.
De båda herrarna banade sig väg genom den trånga, folkuppfyllda portgången och uppnådde biljettluckan.
— Två parterrlogeplatser!
Den välprässade portieren slog majestätiskt som en hoflakej upp dörren och de båda amanuenserna stego in och slogo sig ned i de bekväma schaggfåtöljerna.
Den stora salongen badade i ljus, och Melón granskade med ett visst intresse parkettens brokiga flora af svarta knallar och färgrika damhattar. Längst till vänster upptäckte han oförmodadt amanuensen Nässellöfs distingerade profil och Bergdahls bredskyggiga borsalino. I en af första radens loger blänkte Råskjölds monokel öfver en ung, blond dams skuldra.
I detsamma släcktes det elektriska Ijuset. Orkestern intonerade valsen ur Biografdrottningen och den första darrande bilden projicierades på den hvita duken.
— Hvad heter filmen? frågade Melón.
— Det fäste jag mig verkligen inte vid. För öfrigt är det nästan roligare att ingenting veta på förhand, utan själf fundera ut hvad saken gäller. Det blir då ett litet problem som man får pröfva sitt skarpsinne på.
— Detektiv ut i fingerspetsarna, mumlade Melón leende.
Filmens skiftande scener aflöste hvarandra i snabb följd. Bild efter bild drog förbi.