— Ja visst. Märkvärdigt, högst märkvärdigt må jag säga. Nu betviflar jag inte, att vår vän Melón lagt sin sak i de bästa händer. Du är en öfverdängare, en farlig karl.
Söderholm log ett blekt leende och försjönk därpå åter i tankar.
— Bergdahl, yttrade han om en stund, — affären Melón erbjuder, som du torde ha observerat, en ganska påtaglig ledtråd — bilen. Tag reda på, hvem som äger den eller hvem som hyrt den, och du är den falske direktör Limburg på spåren. Jag säger med afsikt den falske, ty hypotesen att han icke vore död, att begrafningen och alltsammans bara vore ett skickligt genomfördt bedrägeri, kan naturligtvis inte tas på allvar; utomlands kunde någonting dylikt mycket väl vara tänkbart, men här hos oss äro förhållandena ännu tyvärr — jag talar uteslutande ur detektivistisk synpunkt — tyvärr, säger jag, alltför små för en kupp i denna stil. För resten saknas i detta fall hvarje spår af rimliga skäl: Limburg var en hedersman och ingen skojare, ehuru han led af fixa idéer. Vi utgå således från att Melón enlevererades af en eller flera okända personer, som under falsk förevändning lockat honom till den föga trafikerade plats, där företaget hade de största utsikterna att lyckas — ledtråden kvarstår i alla fall. Jag försmår emellertid denna ledtråd: att springa och snoka i bilaffärer kan möjligen vara en lämplig uppgift för Scotland Yard… hm, yrkesdetektiver…, det är arbete för fötterna men inte för hufvudet; och jag för min del håller styft på att hvarje inveckladt problem bör kunna lösas på rent analytisk väg, med tillämpning af vetenskapliga metoder. Detta är mitt första stora fall, och därför vill jag göra det mesta möjliga af det.
Söderholm tog sig en klunk ur sitt whiskyglas, medan Bergdahl entusiastiskt begrof sina tänder i en jättelik Säfstaholmare, som han halat fram ur sin rymliga ficka.
— Bergdahl, fortsatte Söderholm och tände en ny Ideal, — problemet ger oss två utgångspunkter: gärningsmännen och motivet — vi måste nämligen förutsätta att detta skenbart så meningslösa streck har en mening, en allvarlig eller skämtsam, en brottslig eller oskyldig, men en mening i alla fall. Hvar skola vi börja? Valet är egentligen inte svårt. I betraktande af fallets art anser jag det fullkomligt lönlöst att göra motivet till utgångspunkt; den väg som snabbast för till målet är otvifvelaktigt att söka afslöja upphofsmännen — lyckas detta skall det säkert inte dröja länge, innan vi också upptäckt motivet, syftet. Nu gäller det alltså att se om vårt analytiska skarpsinne skall bestå profvet att rycka masken från den falske direktör Limburgs ansikte. Här ha vi en gång ett ypperligt tillfälle att utnyttja de erfarenheter och lärdomar vi hämtat ur den detektivistiska litteraturen.
— Menar du verkligen, att du tänker sitta här och fundera ut alltsammans? Det är ju omöjligt. Du vet ju ingenting om honom, du har ju inte sett honom ens — du måste väl ändå först skaffa dig fingertryck och cigarrettaska och annat i den stilen, något reellt att gå efter.
— Öfverflödigt, Bergdahl, öfverflödigt. En analytiker bör kunna lösa problemet i sin stol — tänk på Mannen med knutarna! Det finns i Melóns relation några punkter, som tyckas mig ge vissa uppslag… Om jag inte misstar mig, tror jag för resten det är vår vän Melóns steg vi nu höra i trappan, jag bad honom nämligen komma hit för att komplettera några detaljer i sin berättelse.
Omedelbart därpå öppnades dörren och Melóns slätrakade abbéansikte blef synligt. Hans entré utmynnade i en uppsluppen piruett, som visade att han nu fullkomligt återvunnit sin jämvikt och sitt goda lynne.
— Ha, hvad ser jag! Härligt, härligt! Sherlock Holmes i full aktion. Bon! Själf befinner jag mig, som ni ser, i den förträffligaste kondition. Tja, det är ju ändå inte alldeles uteslutet att den våldsamma bilfärden skaffar mig en angina på halsen, eller rättare sagdt, i halsen, som tyvärr kanske beröfvar mig nöjet att i morgon infinna mig på biblioteket… Nå, mina vänner, hur går det, hur går det?
— Tills vidare inga resultat att tala om. Men jag hoppas att det lilla korsförhör jag ämnar anställa med dig skall visa sig fruktbringande. Slå dig ned och gör dig hemmastadd i mitt enkla men trefna arbetsrum som det brukar stå i romanerna. A whisky and soda, sir Thomas?