Ukko fick ändtligen eld på sin pipa, hostade litet och började samtalet med sin äldste son på detta sätt!
— Lefver Salmen Ukko ännu, eller är han redan död, hvasa?
— Han lefver, men hans son Ella, smeden, likaså… Ukko är gammal han, men Ella är ung… Hvad är det mer?
— Är Salmen Ukko så gammal, att han intet mer har att säga i sitt hus, eller är han ännu husbonde i egen gård? Svara på det.
— Ukko är åttiofem år i dag och behöfver hjelp af sex söner och fyra arbetsamma sonhustrur; annars ginge det honom illa och gården likaså. När stugan hotar att falla, behöfver hon stöd. Och ni far må tacka Gud, som gaf er söner och deras unga armar! Men det fins fullt upp med arbete, det är sant.
— Det fins arbete att göra och många munnar att mätta. Det är jag, som mättar de hungriga i mitt hus, och när de icke lyda min vilja, få de gå till främmande och skaffa sitt bröd… Är det så eller icke?
— Dina söner arbeta som drängar, dina sonhustrur som pigor… Öfver hvem klagar du, far?
— Öfver den, som löper kring byn, då han skulle arbeta! Öfver den, som låter elden i smedjan slockna, medan han gnor omkring på främmande åkrar, der han ser en utpyntad kjol. Öfver den, som går i kyrkan för synds skull och inte för Guds, öfver den, som, likt Salmen Ella, ämnar lefva på sin fars mat utan att göra nytta, medan han friar efter dåliga och odugliga qvinfolk, somrarne igenom.
— Dåliga och odugliga! Är ni döf och blind, gubbe? Är Toimila-Hedda oduglig?
— Hon passar inte för dig.