— Åh nej, man har gett mig tråkiga böcker, man har tussat polis efter mig, man har nog gjordt godt, så godt, att jag ville strypa dem, som gjort mig godt, om jag kunde.
— Din stackars mamma, hon skulle ha skyddat dig…
— Om hon lefvat ja…
— Om det icke hade funnits en dålig qvinna…
— Sådan som jag…
— Sådan som du hållit på att bli. Hör du, Liisa, titta in hit lite, jag öppnar dörren: de se dig icke. Sedan när du sett, kan du välja: ettdera fortsätta ditt förra lif, arbeta i fabriken och drifva omkring på gatorna…
— Nå, hvad nu, hvad tror madam att en sådan som jag duger till annat?
— Jo, du duger till arbete. Vill du bli min tjenstepiga, så kan du få. Jag är gammal och har mycket arbete med mina sjukbesök. Vill du bli min piga och sköta om allt mitt, så kan du, som sagdt.
— Herre Gud, hvad ni är underlig, madam, jag vet inte, hvad jag skall säga.
— Tyst bara och följ med!