Den lilla gumman tog Liisa i handen och gick in i förstugan. Hon öppnade sakta dörren till Eriks och Evas rum, sköt Liisa framför sig, stälde henne bakom skåpet i skuggan och gick sjelf, utan att säga ett ord, fram till spiseln.
I rummet var alldeles tyst. Man hörde blott den stora gammalmodiga klockans tick-tack och de lugna andedragen af den sofvande.
I sängen låg Eva, blek och stilla. Hennes bröst häfde sig regelbundet, ett uttryck af lycka och glädje låg öfver hennes fromma ansigte.
Bredvid sängen på pallen satt Erik med hennes ena hand i sin. Hans ansigte var som förvandladt. Der var en andakt öfver det, som hade han suttit i en kyrka. Hans ögon voro fästa ömsom på hustrun och ömsom på en liten varelse, som låg på golfvet, inbäddad i en klädkorg, och som med de små armarne sprattlade i luften, liksom sökte hon någon för andra osynlig … någon som fans, men som hon ej kunde nå … något … måhända vingen af den engel, som måste vika nu, då jordelifvet skulle begynna.
Liisa stod en stund qvar. Sedan öppnade hon dörren och gick ut. Derute i förstugan hördes ett snyftande; det dröjde en stund, derefter blef allt tyst som förr.
* * * * *
Tredjedag jul var lika strålande och lika blid som juldagen. På Helsingfors gator strömmade en skara pelsklädda promenerande. Ungdomar med skridskor i händerna gingo ned åt hamnen, iswostschikar med små ryska slädar och finska hästar åkte af och an längs esplanadgatorna, slängde i hörnen, läto det gå i full karrier, svuro hojtade och slogo de arma djuren, som sprungo omkull gatpojkar och allt hvad som kom dem i vägen. Det skramlade längs trottoarerna, der officerarne gingo med släpande värjor och klingande sporrar, och hela grupper af flanerande, rökande, med gyllene lyror prydda studenter stodo i gathörnen eller redo på det låga räcke, som omgärdade kapellesplanaden.
Två och två, utpyntade i siden och sammet, i plymer och dyrbara pelsverk, gingo der fram stadens unga skönheter på höga klackar, medvetna om sina yttre och inre företräden samt om den skara beundrare, som de skulle möta der och hvar på gatorna.
Men framför ett af de stora fönstren stod en ensam arbetskarl i sina söndagskläder, stod och stirrade in genom den präktiga spegelglasrutan…
Det var ett linnemagasin. Utbroderade fruntimmersplagg hängde derinom, ett par eleganta barnklädningar syntes allra närmast, de voro grant utstyrda, och på den ena, garnerad med ljusröda band, stod en liten papperslapp, på hvilken lästes det utsatta priset: 7 mark.