JOHAN FLEMING. Vill du, skall jag tala med Stålarm, att han lämnar dig ett svärd och gifver dig en plats. Du ser mig ut att kunna föra svärd såväl som penna.
DANIEL HJORT.
Ni skämtar bra. Hvad skulle jag med svärd?
Jag tror jag högg i orätt hugg kamraten.
JOHAN FLEMING (betydelsefullt).
Kan kärleken så bittert plåga kärlek?
DANIEL HJORT.
Är tisteln blomma och är korpen hvit?
JOHAN FLEMING.
Hvad menar du med det?
DANIEL HJORT. Alt, alt beror på, hvarifrån man ser.
JOHAN FLEMING. Omanligt är att sörja så. Om lyckan är vår ovän, är lycklig du, ty smärtan är din vän. Upp, tag dess kraft uti din andes tjänst och lär dig glömma!
DANIEL HJORT.
Lär mig glömma,—hvad?
JOHAN FLEMING.
En fåfäng känsla.
DANIEL HJORT.
Ack, hvad ni är god!
Ha, ha, hvad det är lätt att vara god.