ALLA (draga svärden).
Vi svärja det.
STÅLARM. Så återstår oss blott att kasta lott om platsen ner i hvalfvet.
JOHAN FLEMING.
Behöfves ej. Min arm mig nekar strida,
dock är den stark nog att en fackla föra.
Förtro det värfvet mig.
STÅLARM. Må gå. Åt dig vår ära vi förtro med detta.—Nu må hvar och en i tysthet sig bereda för evigheten. Sedan samloms här med klara samveten och glada hjärtan, att tömma före stridens sista brand den sista guldpokaln för kung och land.
ALLA.
Hurra för Stålarm!
(Officerarne aflägsna sig småningom).
EBBA FLEMING (omfamnar Johan).
O, min son! (Stålarm går).
JOHAN FLEMING.
Min moder,
Vi måste rädda Sigrid.
EBBA FLEMING.
Det är sant!
JOHAN FLEMING.
Följ henne du, blif hennes moder.